Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Modern barockopera på Vadstena-akademin

Publicerat tisdag 4 juli 2006 kl 10.30

Vadstena-Akademin har som sina två sommarpremiärer. Sommarens första produktion är föreställningen ”I natt I natt” och där har man letat i musikbibliotekets arkiv. Sedan har man tagit guldkornen från olika italienska 1600-tals operor och mixat dem med improviserad musik och skapat en helt ny blandning. Det handlar om kärlek. Per Feltzin såg premiären igår kväll på Gamla teatern i Vadstena.

Kärlek ja, och framför allt längtan efter den. Längtan efter att bli sedd - i minsta lilla underbara skrymsle. Jag som är så otroligt charmig och sexig och speciell och utstrålande och brunbränt stöpt i en form som ingen annan tidigare sett, jag måste bli sedd.. Det är just den längtan, här och nu i vår tid, de fyra gestalterna på scenen bär på och visar upp i detalj.

Det handlar om en danskväll och natten därefter. Här finns ljus genom glesa logväggar, en trädgren får mig att tänka på Folkets park. Sedan har vi en rynkat glittrigt ridå, en annan typisk dansbandsattiralj.

Det blir en lättsamt underhållande operaföreställning, med sorgsna undertoner, men mest en lek med nutidens och dåtidens hopp och förtvivlan. Helena Röhr har i sin regi tagit fram hur lika vi varit över århundradena. Man har tagit dåtidens högstämda attack och blandat med nutida frustrationer. Tonsättare som Stradella, Pallavicino och Melani blandas med improviserad musik.

Martin Vanberg, som tillsammans med Robert Vetander sjunger de två manliga rollerna.

Vadstena-Akademien har de senaste åren undersökt mycket av improvisationskonsten, man har haft inslag av teatersport mitt i vissa operor. Det här är alltså en föreställning som inleddes redan förra året med övningar i improvisation och som nu givits en stadigare form. Bäst är det när vi ser hur gester från 1600-tal och 2000-tal är de samma.

När sorgen över att bli ratad, inte bli uppbjuden, inte bli synlig får dagens gester, men högst naturligt följs av musik som är snart 400 år gammal. Få musiker kan på sånt naturligt sätt gå mellan nytt och gammalt som den musikaliske ledaren Sven Åberg. Känsligt och aggressivt. Roligt att lyssna på trots att bastuvärmen gör instrumenten svårstämda. 

Hur slutar det då? Ja, det är väl ett svar de flesta av oss känner till. För en har kroppens lustar lurats av ännu en besvikelse, för en annan är morgonljusets strålar starka nog att bära in i framtiden. Båda kommer att minnas kvällen hela livet, på ett eller annat sätt.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Faktaruta:

I rollerna: Signe Sannem Lund, mezzosopran – Kikki. Åsa Danielsson, sopran – Ingela. Robert Vetander, baryton – Lasse. Martin Vanberg, tenor – Christer.

Orkester: Janniz Jönsson, cembalo. Rebecka Karlsson, barockviolin. Catalina Langborn, barockviolin. Magnus Malmros, barockcello. Dohoy Sol, ärkeluta, teorb. Sven Åberg, barockgitarr, teorb.

Musikalisk ledning & arrangemang: Sven Åberg. Regi & dramaturgi: Helena Röhr. Scenografi & kostym: Annica Sandh. Koreografi: Clara Nylén. Ljusdesign: Roger Larsson. Mask: Katrin Wahlberg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".