Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Folkligt komplext

Publicerat onsdag 5 juli 2006 kl 09.37

För sin debutbok ”Sond” som kom 2004 fick Ida Börjel Borås Tidnings debutantpris, vilket inte var någon sensation, eftersom det var en av det årets intressantaste och vassaste diktsamlingar. Mer sensationellt var att en bok med så pass språkteoretiska utgångspunkter ändå lyckades med att vara så egensinnig och medryckande som Börjel klarade av i ”Sond”. Nu har hennes andra bok kommit: ”Skåneradio”. Göran Sommardal har läst den.

I sin första bok sysslade Ida Börjel med en sorts inventering av redan givna språk och ämnesrevir men det var en inventering utförd med den sortens nyfikenhet och experimentlusta som förrycker betydelser och utvinner nya me­ningar. Genom att kartlägga en bestämd framställning, t.ex. vilsegåendets oemotståndliga cirkel, eller det blin­da barnets receptoriska träning, eller etnicitetens fördömande klichéer lyckas hon hitta motståndsfickor av för­borga­d mening. Och även om de etymologiska hänvisningarna i boken i någon mening framstod som en alltför skränig, om än so­fis­ti­kerat skränig påminnelse om att här skrivs minsann rejält avancerad och språkmedveten poesi, var det ändå fullt möj­ligt att hålla kvar barnet utan badvattnet. I ”Skåneradio” invaderar Börjel en närradiostation, föregivet utan telefonsluss, och det ska väl omsatt i språk­poetisk strategi betyda ungefär utan hämningar, utan låsningar, tygellöst och genreuppbrytande men, och det är förstås den enda rädd­ningen, men fortsatt bibehållen precision. Annars är det mycket lätt att föreställa sig hur en mer eller mindre hel­hjärtad härm­ning av ett telefonväkteri med önskeskivor kunde urarta i putslustighet och fördomsfullt avslöjade fördomar bland folk och fä med mindre vetande. Ida Börjel förfaller aldrig, även om radioskvalet ibland stelnar, som radioskval ofta gör, men precis som i debutboken uppstår det meningsfulla i det orena och därför oförutsägbara och plötsliga mötet mellan saker och ting och saker och ord, hur orden betecknar saker och ändå glider och halkar av och säger annat och mer än vad som var avsett, och därmed blir, om man så vill, dikt och poesi. ”Skåneradio” är en helhet, så att bara citera ett och annat kan möjligen locka till skratt, eller hu! eller ja!, det gör ändå ingen rätt­visa åt den framställning som skapar den nödvändiga väven hos Börjel. Inte heller en uppräkningen av sam­tals­ämnen - folkliga så det förslår - ger mer än en glimt - kul blandning, va! - av det som är det väsent­liga i boken. Möjli­gen är det också lättheten med vilken Börjel utnyttjar, utvidgar och nästan omärkligt saboterar samtalsradions fram­ställ­nings­former som är den största svagheten. Jag märker att jag tröttnar också på den poetiska in­telligens som und­viker att en­kelt härma, enkelt ondgöra sig, enkelt förhåna eller enkelt göra sig till för att det ska bli poesi. Ida Börjel gör ju så mycket mer än så, men ändå stannar det lite ledsamt, efter att jag slagit ihop dem, mellan pärmarna.

                                                                                                                             Göran Sommardal      

göran.sommardal@sr.se               

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".