Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Små röda blommor på kinesiskt dagis

Publicerat torsdag 20 juli 2006 kl 07.50

Den film som gjorde den kinesiska regissören Zhang Yuan känd på världsarenen var ”Det förbjudna palatset”, en film om Pekings homosexuella har den marknadsförds som, men är snarare en om kärleken när den prövas oavsett mot vilket kön den riktas.  Yuan har också gjort de något udda ”Söner” och ”Danske piger viser alt” samt ”Jag älskar dig” från 2003 berättar om storstadsungdomar som får en lite för stor tugga existensiell  frihet.

”Små röda blommor” så heter Zhang Yuans nya film som Göran Sommardal har sett. En skildring dagistillvaro på sextiotalet, denna gång byggd på en succeroman av författaren Wang Shuo.

Zhang Yuans har också följt roman-författarens uttryckliga ambition att vara hänsynslös i själva berättandet, inte bry sig om avbrott och motsägelser och inte falla för frestelsen att det så små-ningom ska utkristallisera sig en historia ur det som berättas.

Scenen är ett veckodagis. Barnen lämnas i allmänhet in på söndag kväll och för-äldrarna återkommer på lördag eftermiddag. Resten av barntillvaron överlåts till två för-skollärare och två barnskötare: Lek och uppfostran, mat och sömn, samvaro och vila - allt försiggår inom dessa murar.

Zhang Yuans strategi för att åstadkomma en sådan brist på ordnande intrig förlitar sig i hög grad på att bildmässigt synliggöra den där osynliga barriären mellan det barnsliga och det vuxliga, för att tala med Alfons Åberg. Att göra det cinematografiskt tydligt hur de vuxna sträcker sig över gränsen och hur barnen så ohjälpligt befinner sig på andra sidan.

Det finns scener i kollektivism i Zhang Yuans film som sannolikt vore port­för­bjudna eller åtminstone politiskt korrekt otänkbara i en svensk eller amerikansk film om barndomen, som när flickorna och pojkarna radar upp sig och hukar över rännan för att morgonbajsa, en del i uppfostran i konsten att bli människa. Eller överhuvudtaget hur pojkar och flickor könspräglas och speciellt hur filmens huvudperson Fang Qiangqiang relaterar till Nanyan. Och jag tror att man lurar sig själv, om man som åskådare väljer att betrakta allt det konstiga, det liksom alltför närgångna i fil­mens skildring av barnens inti-ma liv som ett uttryck för en uteslutande kinesisk egendom­lighet, när det kanske snarare är det kinesiska blicken som är befriad från några av våra egna fördomsfullheter.

Zhang Yuan väljer att berätta om denna oavslutade verklighet ömsom med närbilder av stumma eller förundrade eller gråtande ansikten, eller med övergripande perspektiv, ibland med så bortdragna kameror att det känns som vi nästan hade lämnat filmens dramatik.

Det är sant att den här filmen är barntillåten, men det är likafullt ingen film för barn. Det är en film för dem som vill förstå att de en gång varit det.

                                                                                             

Göran Sommardal

göran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".