Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sting - den oälskade världsförbättraren i Stockholm

Publicerat måndag 24 juli 2006 kl 07.53

Under helgen avslutades Stockholm Jazz Festival som den fortfarande heter fast jazzen knappast dominerar längre. Årets stora publikmagnet var den brittiske rocksångaren Sting, en gång ledare i The Police, numera känd som ”Mannen media älskar att hata”.  Men kritikerna må skriva de vill, Sting fortsätter att locka många åhörare.

Man brukar ju säga att publiken identifierar sig med stjärnan där framme. Och då kan man undra… Själv ger han råd om hur man vårdar sina slott, odlar kryddörter och får långa orgasmer. I och för sig ingen dålig treenighet, men jag gissar att de flesta i publiken har svårt att uppfylla alla kriterierna.

Det är lite svårt att tycka synd om begåvad, muskelbyggd multimiljonär men ändå. Bono kan hålla på med välgörenhet utan att hånas, Stings gamla kolleger från 80-talet skriver inte en ny sång och får ändå uppskattning när de många kilon senare återförenas. Sting däremot, räddar både regnskogar och europeiska jazzfestivaler, den i Stockholm skulle knappt överleva utan hans fans, men får inget tack. Nej, till och med en annan världsräddare, Bob Geldoff, låter undslippa sig att Sting kan bli en smula tjatig.

Kanske beror det på kläderna. Inför valet att gå under tillsammans med regnskogarna eller att räddas av en man i vit sparkdräkt föredrar de flesta att gå under. Åtminstone om de är musikkritiker.

Denna kväll är sparkdräkten skänkt till något välgörande ändamål men karln ser ut som ett bankbiträde som leker stjärna på en firmafest. Precis som en amatör som bara inte kan hålla sig börjar han tio minuter för tidigt. Mindre cool kan man inte vara.

Men bara två sånger in i konserten börjar jag undra om vi i media helt enkelt är avundsjuka. Sting kan inte bara sjunga rent, han är moraliskt ren och är rik också. För ett par år sedan tittade han efter i kontoutdragen och fann att där saknades en si så där 70 miljoner kr. Banken försvarade sig med att Sting ju aldrig hört av sig när man placerade pengarna. Nej, sade Sting, han hade inte märkt att pengarna var borta. Naturligtvis vann han tvisten med banken.

OK, det går inte att älska någon som alltid har rätt så jag inser att jag bör ta semester när jag sagt det jag nu tänker säga: denna kväll visar Sting att han är en riktigt bra musiker. På den här turnén har han med sig två gitarrister och en trummis, en originell sättning. När trummisen slår av stockarna och missar rytmen hörs att det är Sting som driver musiken framåt med rytmen samtidigt som basen som bär melodin. Där står han, lite stel men skicklig lägger han samman en tung bas och en ljus stämma som strävar mot de eteriska rymderna. Det är mer än bra hantverk, ofta riktigt inspirerat. Ju mer han spelar, desto mer förstår jag att han gillas av publiken men inte av kritikerna. Sting är amatör i ordets franska bemärkelse – en entusiastisk älskare av sin konstart. När han byter basen till gitarr är fingersättningens en nybörjares och precis som killen på firmafesten gillar han att prova hur mycket rösten håller. Publiken sjunger med men skulle de vilja ta en alkoholfri öl med honom efteråt? Jag undrar. Stackars Sting – i brist på verkliga vänner återstår att rädda världen, räkna miljonerna och odla biodynamiska morötter i slottsträdgården. Inte så illa för en gammal punkare.

                                                                    Mikael Timm

mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".