Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Förslag på svensk litterär kanon

Publicerat tisdag 25 juli 2006 kl 09.50

Cecilia Wikström, riksdagsledamot för Folkpartiet, har kommit med ett förslag om en gemensam litterär kanon. En gemensam svensk litterär bas är enligt henne ett kulturpolitiskt mål för en borgerlig regering.

Det handlar om att på statlig nivå bestämma vilka författare och verk som verkligen representerar vårt svenska litterära arv.

Att skapa en officiell kanon kring sitt kulturarv har tidigare lett till stor debatt i Danmark. Där har man på uppdrag av kulturminister Brian Mikkelsen valt ut 108 verk inom nio olika kulturformer som representanter för god dansk kultur.

För Folkpartiets Cecilia Wikström handlar en svensk litterär kanon om en möjlighet att understryka betydelsen av traditionell bildning.

Cecilia Wikström:

”Ett folk utan historia har ingen framtid utan är fångade i något sorts nu som hela tiden förändras. Vi förstår modern litteratur, modern poesi och teater bättre om vi har läst de klassiska verken först.”

Det är en tragisk utveckling när enbart elever med litterärt bildade föräldrar får lära känna dom svenska litterära klassikerna.

Det anser Cecilia Wikström och hoppas att en svensk litteraturkanon ska kunna råda bot på det här.

Men hur ett sådant urval av klassiska svenska verk ska se ut kan hon ännu inte svara på.

Cecilia Wikström:

”Formerna är inte det intressanta utan det handlar om fenomenet i sig – att våga säga att en gemensam språklig bas är viktig för oss. För att vi tillsammans ska kunna skapa en framtid för vårt land och för vårt folk – att minska segregationen, minska utanförskapet, och göra oss till ett folk som har ett gemensamt mål.”

Sa alltså folkpartisten Cecilia Wikström angående sitt förslag om en svensk litteraturkanon.

En idé som fått Kulturnytts Lars Hermansson att tycka till:

”Ett folk med ett gemensamt mål, huh, det låter lite 1930-tal, om ni förstår vad jag menar. En viktig beståndsdel i kultur över huvud taget, och inte minst litteratur, är att ifrågasätta och underminera den kanonisering som ändå hela tiden pågår, på kultursidor, i stipendienämnder, på skrivarutbildningar, i förlagshusen.

Här sållas agnarna från vetet, goda böcker skiljs från dåliga, hierarkier skapas, stelnar långsamt, och blir till fördomar om vad som är bra och dålig litteratur. Fördomar som alla författare i alla tider lidit av och slagits mot, kort sagt: velat bli av med. Så själva tanken att från central instans helgonförklara ett gäng författare och deras böcker, är, ur nästan alla synvinklar, ett präktigt självmål.

Men kanske inte om avsikten är just att stärka nationalstaten och dess ideologi på bekostnad av medborgarnas frihet, som i Sovjetunionen till exempel, eller för att ta ett mer nutida exempel Danmark.

Wikströms uttalade mål, att sprida vårt kulturarv till alla, inte bara redan privilegierade grupper, är inget man uppnår med topplistor. Här är det nog tyvärr traditionell skolpolitik som gäller, engagerade och kompetenta lärare, mindre klasser, det vill säga: ökade resurser.

Har ni hört den förut? Skulle tro det, och då blir det ju inga rubriker, eller kommentarer i Kulturnytt.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".