Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Högmodern akrobatbuskis

Publicerat fredag 28 juli 2006 kl 07.55

”Vad är det för jävla sommar” är alltid en motiverad fråga och i går kväll var det Parkteatern som ställde den i premiären på sommarens dansteaterföreställning kallad just så. En framimproviserad fundering av dramatikern Barbro Smeds kring sommarförväntningar och existentiella problem med vädret, löst inspirerad av bland annat Alain de Bottons bok ”Om konsten att resa”. En uppsättning regisserad och koreograferad av Parkteaterchefen Kajsa Giertz, som förra året satte upp den rosade musikföreställningen ”Pelle Snusk”. Denna gång ger hon sig alltså i kast med själva sommaren.
Jenny Teleman var där.

______

Det här nog det allra, allra smartaste man kan göra när man ska spela den där speciella formen av teater, den som ska pågå utomhus. Nej, det går inte att bortse från det. Det är annorlunda. Prova själv, att spela på Dramatens stora scen i fullt upplyst salong, där någon monterat bort ryggstöden på stolarna för folk som väntat i två timmar på att det ska börja, medan deras femåringar sitter på golvet och smetar in varandra med glass. Det blir aldrig läge på scen för ett dialogbaserat inomhuskrig i den borgerliga familjesfären eller ett diskussionsdrama om vetenskapens skuld. Däremot är det utmärkt läge för plychsommarstugor på huvudet och dans i tokiga badkläder. Det är läge för sång, stilisering och roligheter.

I ”Vad är det för jävla sommar” har några välkända semesterfirare samlats med sina väskor och gitarrer och cigaretter framför en knallblå fond under några väldigt tjusiga hopknölade vita plyschmoln, för att ta sig igenom hela sommarrepertoaren. Solknarkandet.Bildningsambitionerna. Fästningfrossan. De fuktiga pocketdeckarna. Och det heta raseriet i en tennismatch i ett sommarledigt äktenskap. Små enkla stumpar sjungs för oss om sommardrömmen, sommarklyschan, sommarsorgen, just när vi vidbrända som grillkorvar efter veckor av värmebölja sitter mitt upp i den. Det är mycket enkelt och nästan lite genialt. Att bara vrida upp den en aning, den där lilla men otvetydiga sinnesjukdom som ingår ordet industrisemester. Det lyckade bygger till stor del på att alla skådespelardansarna har den där avundsvärda förmågan att bära humor i själva kroppen, deras långa ben slår knut, deras munnar blir till måsnäbbar och när den störlånge dansaren Lindy Larsson djupt allvarlig leder ensemblen i en strandbalett klädd i gul tanga och grodfötter på BÅDE fötterna och händerna. Då är han faktiskt den svenska sommaren för en sekund.

Efter att ha sett Pelle Snusk förra året känns det nästan som om parkteaterchefen Kajsa Giertz har kommit på nåt alldeles särskilt att göra med uteteaterns stora scener. Högmodern oskrikig grafisk akrobatikbuskis.En utmärkt trevlig genre.

Jenny Teleman

jenny.teleman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".