Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Klassisk rockbiografi - äntligen på vårt modersmål

Publicerat torsdag 3 augusti 2006 kl 07.53

I våras släppte den amerikanske författaren och journalisten Neil Strauss boken Spelet - om raggning - och var i Stockholm i en vecka och höll föredrag och workshops om hur man bäst flörtar genom att var dryg.

Men innan Neil Strauss blev raggningskung så skrev han ett par lysande rockbiografier - varav den bästa nu kommer ut på svenska i översättning av Niclas Nilsson. The Dirt - om det amerikanska rockbandet Mötley Crüe.

Neil Strauss styrka som biograftecknare kan helt och hållet sammanfattas i hans devis - if it’s too grim, you gotta put it in! Om det är för magstarkt - då måste det med i boken! Strauss har ett krav till dem han skriver om och det är total ärlighet - annars är det ingen idé att skriva någon bok.

Innan Mötley Crüe blev ett av åttiotalets största och mest skandalomsusade rockband bodde bandets medlemmar tillsammans i ett nergånget hus i Hollywood. I Mötleyhuset fanns inga regler och till slut inte heller någon ytterdörr. Innan bandet fick skivkontrakt och flyttade därifrån hade basisten Nikki Sixx försökt ligga med trummisen Tommy Lees mamma och någon hade spikat fast en festdeltagares öra i vardagsrumsbordet. För att ta några få exempel.

”The Dirt” är på många sätt den klassiska rockhistorien. Stökig barndom, utanförskap, och tonårsilska. Kampen för att hitta sin egen stil, den blixtsnabba framgången och den påföljande drog och spritkarusellen. Till slut når Mötley Cruë den absoluta botten. Nikki Sixx är heroinist. Tommy Lee sitter i fängelse för att ha slagit Pamela Anderson. Gitarristen Mick Mars är en uppsvullen alkoholist och sångaren Vince Neil, ja, han får sparken.

Gång på gång tappar man hakan över hur långt medlemmarna tar sin destruktivitet och ”The Dirt” balanserar hela tiden på gränsen till att bli ett gottande i mänskligt förfall. Men så plötsligt kommer man nära och får vara med när Nikki Sixx försöker leta upp sin biologiske far och syskon. Och när Vince Neil förlorar sin fyraåriga dotter i cancer. Och man får veta precis hur mycket Mick Mars liv har påverkats av hans kroniska skelettinflammation.

Jag har läst alla Neil Strauss böcker - och de är alltid välskrivna och väldigt roliga. Han moraliserar inte och tycker inte synd om någon. Det är uppenbart att han fascineras av berömda artisters totala avsaknad av respekt för materiella ting och andra människor. Men i hans egen version av ”The Dirt”, den självbiografiska raggningsbibeln ”Spelet” verkar han själv ha tappat bort sig i samma värld. I ”Spelet” avslöjar Strauss att han delar samma tvivelaktiga kvinnosyn som hans groupieknullande rockartister. Neil Strauss är den sortens man som under en intervju lutar sig fram till mig och säger att män och kvinnor är väldigt olika. Män måste få ligga hela tiden annars sprängs de. Kvinnor fungerar inte så.

Och det är just män med den uppfattningen han väljer att skriva om. Marilyn Manson, före detta Red Hot Chili Peppers-gitarristen Dave Navarro och Mötley Crüe behandlar kvinnor som lägre stående varelser, som något utbytbart och förgängligt. Med undantag för porrstjärnan Jenna Jameson, där förhållandet är omvänt.

När jag först läste ”The Dirt” när den gavs ut 2001 tyckte jag att det var den bästa rockbiografin jag någonsin läst. Idag är den fortfarande lika underhållande, men med facit i hand - också lite mer obehaglig.

Ika johanesson

ika.johanesson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".