Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mörk Wagner i von Triers tolkning

Publicerat fredag 11 augusti 2006 kl 07.46

Nyss var det premiär för en ny uppsättning av Niebelungens ring vid Wagnerfestspelen i Bayreuth i Tyskland. För regin stod den 80-årige dramatikerveteranen Tankred Dorst men egentligen skulle uppsättningen ha regisserats av den danske filmregissören Lars von Trier. Han kastade dock in handduken redan för två år sedan. Men nu verkar det som dansken ändå vill vara med på ett hörn. För på Zentropas hemsida kan man ta del av hans skisser till hur en von Triersk ”Ring” skulle ha tett sig. Och i fantasin kan man nu få en fantastisk och - annorlunda - vision av Richard Wagners mytologiska gudasagar. Bengt Lindroth har låtit sig förundras - av tillexempel den klassiska valkyrieritten.

(MUSIK: Valkyrieritten ur Valkyrian)

En videobild i övre vänstra hörnet av den annars mörklagda scenen visar en bergstopp där skyar väller förbi i en oändlig metamorfos. Långsam upptoning. Sedan långsam nedtoning av videon. När valkyriorna flyger över scenen rör sig deras stämmor akustiskt helt realistiskt genom mörkret i överensstämmelse med deras flygrutt.

Detta är högläsning ur Lars von Triers anvisningar till partituret till Valkyrian, den andra av de fyra föreställningarna i Richard Wagners operacykel Nibelungen Ring. De skulle haft premiär vid festspelen i Bayreuth i år, men så blev det inte. Den som läser de nu publicerade regiskisserna förstår varför. Lars von Trier målar ett slags ”film noir” på operascenen. Han använder själv det begreppet, eller så talar han om ”det berikande mörkret” i den essä han skrivit om varför han gav upp. 95 procent av scenen hålls i mörker eller i skymning som av en svag gaslåga. Med dagens yppersta scenteknik och scenarbetare och kanske artister utrustade för mörkerseende skulle det skapas rörelse och dramatik som delvis bygger på skräckfilmens berättarteknik. Inga upplysta hela scenbilder och skruvade regissörstolkningar, utan enbart suggestion och känslor inför det dunkla i Wagners gudaberättelser.

De operaregissörer som hunnit kommenterat skisserna talar om dem som scenestetiska dokument, kanske historiska, mer filmiska än traditionellt operamässiga, sannolikt omöjliga att förverkliga. Något Lars von Trier alltså själv misstänkt, samtidigt som världens alla Wagner-fans kan konstatera att detta troligen är den mest hisnande uppsättning av Ringen de aldrig får se.

Bengt Lindroth
bengt.lindroth@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".