Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bagdad ER - dokumentärfilm om krigets verklighet i Irak

Publicerat måndag 21 augusti 2006 kl 10.25

Krigets råa verklighet har alltid varit som en magnet för dokumentärfilmare, och kriget i Irak är inget undantag. I USA visas just nu flera dokumentärfilmer därifrån, och en av dom mest uppmärksammade utspelar sig på ett amerikanskt fältsjukhus: ”Bagdad ER” -”Akutavdelningen i Bagdad”- av Jon Alpert och Mathew O’Neill. Carlos Garat har sett filmen och träffat regissören Jon Alpert.

Dagen gryr över Bagdad och en helikopter flyger förbi kameran på väg till USA:s 86:e fältsjukhus i Gröna Zonen, där den amerikanska armén har sina kaserner. Helikopterlasten utgörs av två skadade soldater. En stund senare får man se hur en sjuksköterska slänger en amputerad arm i en stor, röd soppåse i sjukhusets operationsal. 

”Bagdad ER” är en stark film, med många blodiga scener. Ändå, säger Jon Alpert, har vi valt att inte visa det värsta. 

Verkligheten är mycket, mycket värre, säger Alpert när jag träffar honom i  Downtown Community Televisions bullriga och ekiga lokaler mitt i Chinatown. Vi har inte kunna visa de verkliga amputationerna och inte heller hur vanligt det är med amputationer. Publiken skulle inte stå ut med det, säger han.

Ändå blev det kontrovers kring filmen just pga de starka bilderna. Arméns högsta läkare utfärdade en varning riktad till amerikanska militärer och deras anhöriga när filmen skulle visas i TV. Filmen kan ge upphov till posttraumatiska symptom, som flashbacks och mardrömmar, stod det i en promemoria. Jon Alpert tillbakavisar kritiken. Jag har talat med många psykologer, både militära och civila, och de säger att det inte är filmen utan kriget som skapar posttraumatiskt syndrom, säger Alpert. 

Var det ett försök till censur då? Jon Alpert svarar med något som han redan sagt ett par gånger under samtalet: Inte från militärens sida. De har varit förvånansvärt öppna, säger han. Det är andra, som har försökt stoppa filmen. Män i kostym och slips, inte de i uniform.

Jon Alpert förnekar att han har velat göra en film mot kriget i Irak. Det här är information om kriget, för att medborgarna ska kunna grunda sina åsikter på fakta, säger han bestämt. Alpert medger dock att knappast någon som ser filmen kan tänka sig att stödja kriget efteråt. Men vi har inte haft något annat syfte än att visa verkligheten som den är, insisterar Jon Alpert. 

Verkligheten, ja...Jag går tillbaka till den mest gripande scenen mot slutet av filmen. Sjukhusprästen ber en bön för marinkårssoldaten Robert Mininger. Soldaten ligger insvept i en svart plastpåse i sjukhusets kylrum. 

Carlos Garat, New York

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".