Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Infallsrik Stensdotter

Publicerat tisdag 22 augusti 2006 kl 09.07

Karin Stensdotter debuterade för två år sedan med romanen ”Arnes kiosk” som handlade om en ung mans vuxenblivande i 80-talets Stockholm. Boken fick minst sagt uppskattande recensioner där man använde ord som skimrande, trovärdigt, oförutsägbart och ömsint. Nu är Karin Stensdotter tillbaka med romanen ”Den gordiska soffan”. Även denna gång är det en roman om uppväxt, fast också om en far som går ner sig och om Stockholms 90-tal.

Att för det första överhuvudtaget ha en prolog - och att för det andra - placera en blind man i den som spår död och olycka - det är rätt vågat. När sedan själva historien tar vid har den följdriktigt fått rubriken ”berättelser och körpartier”. I ”Den gordiska soffan” utspelar sig nåt som faktiskt liknar en grekisk tragedi. Fast uppiffad, moderniserad och förvandlad till samtidsroman.

Jag kan säga det med en gång - det här är nåt jag gillar. Skarpt. Jag uppskattar Karin Stensdotters författande egensinne, hennes kvicka infall, roliga dialoger och de snabba förflyttningarna i tid och rum - som liknar de i debuten ”Arnes kiosk”. Och läsningen går smidigt, och då menar jag inte lätt - utan just mjukt glidande, lite som att låta sig föras med dyningarna - det går framåt, lite tillbaka och sen snabbare framåt igen.

Vad är det då som berättas i denna tragedi. Jo, här finns två huvudpersoner ska det visa sig. Dels berättelsens ”jag”; den unga kvinnan Hannele som i romanens nu sitter i en mörk källarlokal i Gamla Stan. Hon har dragit fram rummets enda bord och stol och ställt dem under fönstergluggen - där sitter hon och skriver. Hon skriver fram minnen. Lite famlande och trevande hittar hon bilder som nog är hennes, hennes bröders eller framförallt hennes pappas.

Pappan är den andre huvudpersonen - arkitekten Örjan Snelling. En man som tittar lite för djupt i glas av alla sorter, som har svårt att få fäste i familjetillvaron och har också svårt att få fatt på sig själv. Vem är han, vart ska han, vad har han egentligen uträttat? Stensdotter låter Hannele skriva sin pappas liv distanserat - i tredje person.

Berättelsen utspelar sig i Stockholm - i Gamla Stan och Enskede - det är tidigt 90-tal och så småningom kommer krisen. Jobb försvinner, villor säljs med förlust, folk förlorar hopp och besparingar. Och i huvudpersonernas liv, mitt i detta, sker stora omvälvande saker till synes utan att någon tänker efter. Barn glöms bort. Kärlek tar slut. En utförsbacke påbörjas - det är ett långsamt förfall och bokens Hannele kommer kanske fram till att det går att ångra sig men inte att göra ogjort - och att om man fick chansen att göra om så skulle det kanske gå på samma vis ändå.

Visst kan man beskriva ”Den gordiska soffan” som en sorgsen roman, en poetisk och vuxet sammanhållen betraktelse. Men deppig är den inte, snarare vild och spretig - infallsrik.

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".