Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Estradpoeten Daniel Boyacioglus fjärde samling

Publicerat torsdag 24 augusti 2006 kl 07.48

Ibland kommer böckerna först och författaren till böckerna blir så småningom känd. Ibland är det tvärtom: Om inte författaren redan varit bekant för många, hade inte böckerna getts ut. Daniel Boyacioglu har gjort sig känd som en estradpoet med stor scenutstrålning, han kan sina dikter utantill och de är lika mycket musik och låtar som lyrik på papper. Hans böcker har tidigare kommit ut tillsammans med en cd, med några av dikterna, låtarna, på.

Han är född 1981, har turnerat med Riksteatern och spelat I väntan på Godot på Dramaten och i höst kommer hans tredje skiva och fjärde diktsamling. Hans nya bok heter Fint som snus och omslaget består av ett fotografi på poeten själv, både på fram - och baksidan. Marie Lundström har läst.

Jag tänker på Carolina Klüft när jag läser den här boken. På hennes blick efter EM, när reportern sa: Nu har du vunnit allt man kan vinna, vad ska du göra nu? Det fladdrade till i ögonen på henne.

Daniel Boyacioglu står inför samma fråga – och han ställer den till sig själv: Vad ska jag göra nu? I kulturvärlden får man inte medalj, men vad gör man om man är tjugonånting och redan gett ut en massa böcker och skivor och blivit mästare i sin gren: Poesin som knappt hinner landa på pappret förrän den spurtar rakt in i i-poden och blir musik.  

Mellanfas kallas det i en människas liv. Eller transportsträcka. Trött bok, kan det också heta. Ta bara första dikten: ”another day, another dollar./ Ett nytt år, en ny bok”. Det var hela den dikten. Men vem är alltid på topp. Det jävliga för författare är att man måste skriva ändå. Boken hade kunnat vara gjord av en medelålders människa i kris. Han vrider och vänder på sina återstående möjligheter: ”jag ger upp det här med poesi. / Ni har mitt namn, / det finns egentligen så mycket / jag kan göra”. Ja, var finns utmaningen?

Ett svar antyds i boken: Ska jag fortsätta med lyriken måste jag kanske gå in i den – längre in? Han funderar på om han skulle skriva en diktsvit och hur en blankrad påverkar dikten på boksidan. Han börjar alltså närma sig den skrivna lyriken, den som lever sitt allra bästa liv på papper. Inte den som vill till scenen och munnen så fort det går.

Frågan är åt vilket håll han ska gå. En poet i karriären har sina hänsyn att ta. ”Mamma, / jag kan inte gifta mig./ Jag är en frihetskämpe nu” som det står på ett ställe i boken. Tja. Rebeller har gift sig förr. Trashen blir klassiker. Frågan är vad hans talang räcker till? Hopp eller kast? Vi får se.

Marie Lundström

marie.lundstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".