Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Svenskamerikansk film: New York Waiting

Publicerat torsdag 24 augusti 2006 kl 07.44

En lite udda svensk premiär är New York Waiting. Svenske regissören Joachim Hedén, och ett svenskt team och producent har gjort en film på engelska. Med amerikanska skådisar. Som helt och hållet utspelas i New York.

En kärlekshistoria om en kille som stämt träff med sin före detta flickvän i Empire State Building. Men medan han väntar på mötet träffar han Amy, som just lämnat sin otrogne pojkvän. Roger Wilson har kollat på den här amerikansksvenska produkten.

Kanske är jag hemskt provinsiell, men jag undrar ju förstås först och främst varför en svensk vill göra spelfilm i New York.

Varför man ens vill ge sig i kast med en stad som redan fått stå som kuliss för så många filmer, så många historier. Alla dessa porriga panoreringar över skylines och flygfoton på Central Park.

Vad EXAKT som Joachim Hedén tänkte att han skulle kunna tillföra.

När filmen är slut har jag svaret.

Ingenting.

New York Waiting är snarare en enda uppvisning i schabloner. Lite som en målarbok för barn, där man fyller i de redan förtryckta bilderna med färg. Joachim Hedén lyckas med att inte smeta ut färgen utanför linjerna. Men färgpennorna är slitna. Det blir liksom blekt. Urvattnat.

Visst är han tekniskt duktigt på att göra film, men det är utan själ.

Storyn är dessutom en sorts repris på Richard Linklaters ”Bara en natt”. En film som också nästan enbart bygger på dialog - men där Hedéns snack framstår som utan kvaliteer i jämförelse.

En scen blir central för mig i filmen. Killen från Miami får frågan om varför han stämt träff med sitt livs kärlek i just New York.

Han svarar att det är självklart. Om man ska förklara någon sin kärlek så väljer man liksom inte...Cleveland.

Så fel han tänker. Då hade det i alla fall varit något originellt med den här historien. Ja, klichéerna hade kanske till och med känts fräscha om de hade sagts i en smutsig industristad istället för i det stora äpplet.

Roger Wilson

roger.wilson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".