Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Livekultur inför öppen ridå i Göteborg

Publicerat torsdag 24 augusti 2006 kl 07.47

Just nu (aug 2006) pågår den omfångsrika Dans- och teaterfestivalen i Göteborg och det har ni hört om tidigare i Kulturnytt.

Nytt för i år är något som kallas Open Lab. En festival i festivalen kan man säga, där man visar upp svensk ung konst för att få ut den i världen. Festivallabbet är öppet för både artister och publik.

Det är ett försök till en öppet och samtidigt som man skapar få till ett utbyte mellan olika konstformer och konstnärer.

Syftet är att svenska mer eller mindre etablerade konstnärer ska få möta dom internationella artisterna som gästar festivalen, och på så sätt få ett internationellt nätverk. Och massor av inspiration!

Vägledaren under dessa närmast feberintensiva dagar är curatorn Ong Keng Sen, regissör och teaterdirektör från Singapore.

Några av dom deltagande konstnärerna är koreografen Jens Östberg och författaren Jonas Hassen Khemiri. Filmregissör Andrea Östlund och aktivistkonstnären Gustaf Iziamo.

Varje person håller en workshop med efterföljande samtal då alla sitter i en ring på golvet. Open Lab har stundtals varit obekvämt. Någon har gråtit under diskussionerna, andra nästan fått panik inför rädslan att tappa kontroll och bli en del av någons konstverk.

Kulturnytts reporter Malin Holgersson har besökt labbet:

Tisdag eftermiddag. Filmregissören och manusförfattaren Andrea Östlund placerar två skådespelare på scen. De spelar ett teaterstycke som den ena av dom har skrivit, och som bygger på en sann historia. En Carolaklingande barndomsskildring om utanförskap. Strax avbryts föreställningen av ett bandat telefonsamtal mellan Andrea Östlund och den skådespelare som har skrivit pjäsen.

Samtalet har ägt rum under förberedelseprocessen, alltså då när manuset skrevs, och handlar just om dess tillblivelse. Andrea talar om vilka scener hon gillar, vilka hon tycker ska bort och att skit samma om ni var tretton år när det hände. Jag är inte intresserad av tonåringar. Jag vill att ni ska vara nio år. Är det okej? Frågar hon författaren vars barndomsminne utgör pjäsen. Ja det är väl okej säger han.

Teaterstycket fortsätter för att avbrytas igen av ytterligare ett telefonsamtal. Mattias, manusförfattaren, vill lägga ner skrivandet - det känns för jobbigt. Andrea pushar på - hon tycker det är en jättebra text. Men varför kan hon inte skriva den själv då? Undrar Mattias. Nä det vill hon inte. Det blir inte lika bra. Osv.

Andrea Östlunds ofärdiga pjäs om ett autentiskt barndomstrauma blir tillsammans med telefonsamtalen en metahistoria som blandar det dokumentära med det fiktiva. Det privata med det allmängiltliga - vi har alla varit barn. Men det är en iscensatt autenticitet. Vi hör ju i telefonsamtalen hur Andrea har gjort Mattias historia till sin berättelse. Hon är ju ändå regissör. Samtalen är dessutom en del av manus framgår det sen. De var inte alls på riktigt.

Diskussionen efteråt handlar mycket om vår besatthet av autenticitet, av äkta vara. Det tycks som om det mest provocerande man kan göra idag är att lura publiken på sanningen. Man ljuger inte ostraffat. James Freys namn kommer upp. Den amerikanske författaren som blev åthutad av Oprah Winfrey när det kom fram att hans påstådda självbiografi Tusen små bitar inte var helt sann. Att han hade skrivit en till största del fiktiv berättelse, att han till exempel - i verkligheten - inte alls suttit i fängelse så länge som han skriver i boken. Att han - hör och häpna - fläskat på sanningen lite grann för att få en bättre historia.

Läsarna flippade ut. I Oprah Winfrey show, inför miljontals tv-tittare, fick James Frey vara så god att ta tillbaka allt han sagt om boken. Det var som att den blev mindre bra nu när man visste att berättelsen inte var helt sann. Besattheten av autenticitet. Man ljuger inte. Lika lite som att man är FÖR sann. Alltså för mycket på riktigt. Vad får en konstnär göra för att trollbinda sin publik?

Malin Holgersson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".