Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kjell Johanssons underbara sång

Publicerat måndag 28 augusti 2006 kl 07.50

”De utsatta” kallar författaren Kjell Johansson den romantrilogi som började med ”Huset vid Flon” 1997 och som 2003 följdes av ”Sjön utan namn” och som i dag fullbordas med ”Rummet under golvet”. Trilogin handlar om familjen vars livstrådar knyts samman i den förfallna kåken i Midsommarkransen i södra Stockholm - ”huset vid Flon”.

I första delen såg vi den alkoholiserade fadern Johan Johansson ur sonen Einars ögon, i andra delen är berättaren Einars syster Eva som varit intagen på mentalsjukhus efter faderns död, och nu, i den tredje delen handlar det om Einars mormor och hennes bror Nils som bor på fattighuset i slutet av 1800-talet.

Maria Edström har läst ”Rummet under golvet”

”Hur mycket sanning orkar en berättelse bära – och en människa?” Det frågar sig Eva i ”Sjön utan namn”. I den nya romanen ”Rummet under golvet” lyder sista meningen: ”Jag berättar. Men allt behöver de inte veta.” 

Och genom hela trilogin ”De utsatta” har Kjell Johansson undersökt hur berättelsen skapar sin egen sanning, olika personer och tider har speglat denna ja, utsatta familj vars spår till slut alltid korsats vid ”huset vid Flon”, den nergångna kåken i Midsommarkransen. Johansson har hela tiden i sina böcker sjungit sitt credo för dem som lever vid sidan om, men aldrig att han skrivit nån på näsan, predikat eller agiterat. Hans trohet mot berättelsens sanning är mer besläktad med musikens sanning, som tangons, fadons, kletzmermusikens, bluesens eller skillingtryckets än med realismens eller dokumentärens. Han har det som kallas ”sentiment” – det där såriga vibratot som ligger livsfarligt nära, men aldrig blir, sentimentalt.

”Av detta kan du lära vad jag lärde, sa jag till Fritiof, att världen inte är vad den synes vara och inte heller människorna i den. Något mer? Kanske det att inte heller jag var den jag trott mig vara? Något mer? Ja, att det inte var någon nackdel att ha en slant på fickan när man skulle fria,” Så säjer Nils, berättaren i ”Rummet under golvet” som är Einars och Evas mormors bror. Nils och hans syster Emma Charlotta växer upp på fattigstugan med sin mor efter att fadern har försvunnit under oklara omständigheter. Nils största rädsla är att bli såld på auktion till någon jävlig bonde, och strax drar han ut i världen och hamnar som gårdfarihandlare genom ett giftermål med Magda – en kvinna ur resandefolket och den vackraste kvinna Nils någonsin sett. Systern, Emma Charlotta blir politiskt aktiv i socialdemokraterna och nykterhet och skötsamhet blir hennes ledstjärnor. När Södra Folkparken i Västberga invigs 1915 av Hjalmar Branting står Emma Charlotta innanför och applåderar och Nils och hans Magda körs i väg – lösdrivare och annat patrask var inte välkomna. Senare på 30-talet kommer Nils, när han muckar från Långholmen, att få ett T för tattare stämplat i sina handlingar, medan Emma Charlotta är den som ringer polis och barnavårdsnämnd för skydda sina barnbarn när hennes måg Johan är som värst på fyllan i huset vid Flon.

Och någonstans där cirklar detta credo i Johansson sång; respekten för alla, även för dom som kanske inte vill eller kan leva som alla andra, respekten för allas rätt sin berättelses sanning. Nils minns när just några resande kom till fattighuset när han var barn och när han till en liten flicka, som han senare bestämt påstår var hans älskade Magda, plötsligt viskar: ”Det är synd om er.” varpå hon övertygande viskar tillbaka: ”Det är synd om er.”

Ja, så där får han till det, Johansson i sin vackra, sorgliga, hemska, roliga och underbara sång, en berättelse som skarvar och lägger till, tar bort, broderar ut och vänder ut och in. Men som Nils avslutar sin förmaning till sonen Fritiof: ”Låt det inte bli en ful ovana käre son, att betvivla vad din far berättar. En berättelse är alltid sann, lägg det på minnet.”

                                                        Maria Edström             

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".