Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kadefors med djup och nerv

Publicerat onsdag 30 augusti 2006 kl 07.47

För radiolyssnare var Sara Kadefors ett känt namn redan på 90-talet, som bitsk programledare i P3s ”Morgonpasset” bland annat. Genombrottet som författare fick hon med ungdomsromanen ”Sandor slash Ida” 2001, som både vann Augustpris och filmatiserades.
  Vid just fyllda 40 kommer nu Kadefors ut med sin första roman för vuxna läsare. ”Fågelbovägen 32” heter den och Negar Josephi har läst.

Karin är en duktig gynekolog, och hon vill gärna höra att hon är otrolig, att inte många andra skulle orka med som hon när man har barn och familj.
  Karin tycker att allt hon gjort under sina 40 jordsnurr är fantastiskt och det västerländska samvetet renar hon dessutom genom att jobba på en hemlig läkarmottagning för gömda flyktingar. Där håller hon sina härjade patienters händer och klappar dom på kinden, fast lyssnar på dem gör hon nog inte. Istället tänker Karin på Katerina, den moldaviska kvinnan som låg sjuk där på den hemliga läkarmottagningen och som Karin tog hand om, öppnade dörren på Fågelbovägen 32 för och välkomnade i sitt liv.
  Katerina som nu verkar ha tagit över hennes barn och kanske till och med maken Jens, ja hela hennes hem.
  Tonårssonen Albin talar numera ut med Katerina om sina problem och dottern Julia sitter i Katerinas knä och gosar.
  Varför bjöd hon i den sjuka Katerina? Kanske ville hon ha en förändring i sin trista, lite vanliga, övremedelklassvilla och i sitt liv med akademikermannen Jens som aldrig plockar undan eller städar eller tar ansvar.
  Karin tänker att det måste vara nog - hon måste kunna göra mer nytta i livet. Och Katerina blir ett bra projekt. Fast längre än så tänker inte Karin, för vad ska Katerina göra sen, när hon har blivit frisk och stark? Vart tar en illegal flykting vägen sen?
  Sara Kadefors porträtt av Karin är som ett destillat av de bilder av medaljens baksida som vi har matats med under de senaste åren. Bilder av den ”moderna, frigjorda kvinnan i karriären” som inte bara ska vara framgångsrik i arbetslivet utan också i köket, trädgården och sängen. 
  Kadefors porträtt av Karin har djup och nerv. Som läsare förväntar jag mig att Karin ska gå in i väggen, drabbas av det där nervsammanbrottet som hotar. Jag vänder blad och upptäcker att Sara Kadefors bara gör sin huvudperson ännu mer desperat, klär av henne in på bara skinnet, visar upp hennes mänskliga och dåliga sidor.
  Sara Kadefors öppnar Karins hem och tankar för läsaren, och hon får mig som läsare att känna med denna Karin, ja ibland vill jag till och med öppna en hemlig mottagning dit kvinnor som Karin kan komma.
  Sara Kadefors roman kan jag inte sluta läsa. Här finns det rättframma, okomplicerade språket från ”Sandor slash Ida” och tempot från hennes tv-produktioner. Stegvis blir också boken mer lik en film, en thriller man inte kan sluta titta på, men hon låter det aldrig gå för långt, det blir inte overkligt.
  Lugnt och säkert tar Kadefors med oss ner och hem till vardagliga Sverige igen.

Negar Josephi

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".