Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Falkenlands nya roman saknar tryck

Publicerat torsdag 7 september 2006 kl 09.44

Christine Falkenland debuterade 1991 och vid det här laget har hon gett ut fem diktsamlingar och lika många romaner med sin förra roman ”Öde” vann hon Sveriges Radios Romanpris år 2004.

Idag är det dags för hennes sjätte roman, ”Trasdockan”. I den hittas en kvinna död på en vind. Gravid och mördad och bland hennes efterlämnade saker finns en dagbok. Den och en del annat tar vi del av i ”Trasdockan”, som Marie Lundström har läst.

I höst kommer flera romaner om barnlösa, kvinnliga författare som just för att de inte har barn, säger sig sakna ett självklart människovärde. Har vi otur, speglar det samhällets uppfattning i stort: En kvinna utan ungar är inte värd lika mycket som andra.

Ylva är en av dessa barnlösa författare.

Hon är inte riktigt den sortens falkenlandska kvinnofigur vi är vana vid: Ylva kravlar inte över några bohuslänska klippor. Ylva har ingen gudsångest i skenet av urtida kandelabrar.

Det är samtid, bananer och mjölk i kundvagnen på ICA. Men kvinnan är precis som i Falkenlands tidigare böcker både offer och förövare. Släpar på en tung kasse skuld. Exakt vad hon är skyldig till, är som vanligt oklart. Och en herrgård finns ändå med. En falkenlandsk huvudperson ligger inte och lider i en friggebod. I herrgården däremot, finns Ylvas gamla flickrum. När hon flyttar tillbaka till sin hembygd vid Vänern, finns det enligt henne ett sätt att erövra en bit förlorad barndom: Att förföra den stackars gymnasist som har oturen att bo i det rum som en gång var hennes.

Det är ingen lycka att råka ut för Ylva. En kvinna i Christine Falkenlands värld som heter Ylva, det är en ”hynda” i människodräkt, en ”löptik”, eller som det heter på ännu tydligare falkenlandska: ”ett ymnighetshorn av sav och väta”. Hennes oefterhärmliga stil har fått följa med in i samtiden.

Romanen är noga packad med hårda, karvande manslemmar och romantiserad självförnedring. Så står vi framför henne igen: Kvinnan som försöker undkomma sig själv genom destruktiva förhållanden. Ett tema som Falkenland en gång i tiden var något mer ensam om. Vid det här laget är det många som försöker hämta litterär energi ur samma nattsvarta relationer. Det här är definitivt inte den roman som lyckas bäst. Ska det vara så här stillastående, måste det trycka över huvudet också. Var är hennes tidigare berättelsers effektiva klaustrofobi?

Det intressanta är de frågor om skam och skuld som Ylva aldrig finner svaret på: Vad är jag skyldig till? Och vad är jag inte skyldig till? Var finns förlossningen från den egna skulden? Hon avundas de som har barn. De har en uppgift, tänker hon, de kan glömma sig själva. Det kanske är det som är nåden.

                                                        Marie Lundström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".