Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Äntligen gör Folkoperan Rigoletto

Publicerat torsdag 21 september 2006 kl 08.32

Det är något som nästan är lite märkligt: Att inte Folkoperan i Stockholm någon gång under sina trettio år, har spelat en av Verdis mest populära operor: Rigoletto. 

Men i går kväll var det dags för publiken att ta del av hovnarren Rigolettos kamp för att värna sin dotter Gilda och hennes heder mot de känslolösa attacker som hertigen står för.

Två timmar het italiensk uppvisning i konsten att utnyttja lögner och förförelse i en maktkamp som slutar med våld - det kan vara svettigt och Per Feltzin vet hur det var i går kväll.

Det var svettigt hett på helt rätt sätt. Det är Mira Bartov som regisserat, hon är nyutbildad operaregissör och gör här sin första stora uppsättning.

Allt utspelar sig i en nutid - inte just 2006 utan i något slitet förortsliv från de senaste decennierna. Scenografen Lars Östbergh har placerat ett skitigt litet nöjesfält där och Rigoletto bor i husvagn. Inte riktigt en resande men en orolig själ som verkligen gör allt för att inte dottern Gilda ska synas för den grymma världen. I synnerhet inte för Rigolettos arbetsgivare, hertigen - som här är en slags smågangster.

Det är en ’slit-skitig’ europeisk-svenskt samtid. Förflyttningen i tid fungerar helt utan invändningar.

Rigoletto ska vara och är navet i föreställningen. Igår kväll var det Fredrik Zetterström som intelligent och utan överspel visade upp en förlorare vi kan känna igen, som vi kan förstå. Dottern är det viktigaste och Zetterström har förmåga att artikulera och skönsjunga med kraft.

Dirigenten Kerstin Nerbe väljer som så ofta att gå på styrka och snabbhet och då lämnar hon några bakom sig - Mats Carlssons hertig är en som sjunger fint men som inte hinner texta alla gånger. Kerstin Avemos Gilda blandade bländande precision med plötsliga stunder av sökande.

Men åter till uppsättningens tanke. Mäns utnyttjande av kvinnor i ett maktspel. Mira Bartov betonar gruppens tryck på individen. Hon gör hertigen till en man som går mellan egen styrka och att själv vara offer för grupptrycket, ett tryck han varit med om att skapa själv.

Det finns något i slutet, som jag inte ska avslöja, när Bartov lämnar realismen för en mera symbolisk bild som jag kan fundera över och ibland slår rörelserna över scenen, scenerierna, knut på sig.

Men - det är en ändå en riktigt bra uppsättning av en av världens bästa operor. Helt enkelt.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Fakta:

Produktionsteam
Regi och svensk text: Mira Bartov
Musikalisk ledning: Kerstin Nerbe
Dirigenter: Kerstin Nerbe/Michael Bartosch
Scenografi och ljus: Lars Östbergh
Kostym: Kajsa Larsson
Mask/peruk: Therésia Schütz

Medverkande
Rigoletto: Fredrik Zetterström/Ulf Lundmark/Peter Kajlinger
Gilda: Kerstin Avemo/Agneta Eichenholz/Mia Karlsson
Hertigen: Mats Carlsson/Ulric Björklund
Sparafucile: Michael Schmidberger
Maddalena: Erika Andersson/Susanna Sundberg
Monterone: Sten Wahlund
Giovanna: Ulrika Precht
Marullo: Stefan Axelsson/Linus Börjesson
Borsa: Glenn Kjellberg
Greve Ceprano: Linus Börjesson/Anton Eriksson
Grevinnan Ceprano: Ulrika Precht
Hertiginnan: Ulrika Precht
Folkoperans kör och orkester

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".