Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mörkrets mardrömslika skärpa

Publicerat fredag 29 september 2006 kl 07.46

Med debuten ”Kvicksilver” från 2000 och ”Korsakovs syndrom” från 2002 har Karl Johan Nilsson, född 1973, redan etablerat sig med ett särpräglat författarskap.
  Hans nya roman heter ”Mörkrets hastighet” och bygger på den tyske SS-officeren Kurt Gersteins livsöde. Ett öde som bland annat visar att UD gjort bort sig förr.

Som i en gammal journalfilm ser vi honom i ljus rock i vårvinden, denne välartade protestantiske unge man som hade framtiden för sig.
  ”Det fanns redan från början någonting undflyende och ogripbart över gestalten Kurt Gerstein” skriver Karl Johan Nilsson och fortsätter: ”I handen bär han en dokumentportfölj och en papperspåse med dyrbar, ransonerad choklad. I dokumentportföljen ligger papper som intygar att han bland många sökanden antagits till grundutbildningen i Waffen-SS vid Arnhem samt Hamburg-Langenhorn. Han är inte riktigt tydlig.”
  Kurt Gerstein avancerar in i nazisternas maktcentrum på tekniska infektionstjänsten vid Institutet för hygien i Berlin, och 1942 bevittnar han massmordet på judar i koncentrationslägret Belzec, under vad som förefaller vara en utflykt med några kollegor vid Institutet i syfte att lösa vissa teknikaliteter. Solen skiner, landskapet är vackert och Kurt Gerstein är från den dagen en annan. Han försöker nu desperat få omvärlden att förstå och ingripa i vad som sker, han tar kontakt med motståndsrörelsen, med en svensk ambassadtjänsteman - men ingen vill tro honom.
  Karl Johan Nilsson skildrar med mardrömslik skärpa ett tillstånd, ett samhällklimat. Stämningen på Institutet är munter och skämtsam, ”Säj det inte till någon, men jag tror den där pärmen är skottsäker” skrattar doktor Krantz. Gatorna i Berlin ligger tysta och kalla och Gerstein tänker att det finns inga konspirationer utan bara en enda stor sammansvärjning som vi alla delar.
  Det här är en mycket skickligt skriven och oerhört skrämmande liten roman, långt ifrån alla sentimentala och självrättfärdiga skildringar av tiden. Det är ofta Gerstein själv som för ordet, som ett första utkast, ofta förekommer uppmaningen ”skriv om”. Han tror först att om han berättar om vad han sett så skulle det kännas bättre, men upptäcker att det snarare blir som en sjukdom, ”en sjukdom som långsamt växer, ett mörker som slukar mig och som jag kanske inte skulle kunna rädda mig ifrån, vare sig jag berättar eller inte.”
  Kurt Gerstein hittades död i sin cell 1945 där han satt fängslad som krigsförbrytare, och strax därpå kom rapporten om att han lämnat information om ett pågående folkmord till svenskarna - uppgifter som tyvärr det svenska utrikesdepartementet slarvat bort.

Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".