Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Omvänd Utvandrarna i lycklig föreställning

Publicerat måndag 16 oktober 2006 kl 08.40

I Växjö var det premiär i helgen för en omtalad nytolkning av Vilhelms Mobergs klassiska Utvandrarna, regisserad och fritt dramatiserad av Farnaz Arbabi, som tidigare bl.a. regisserat Jonas Hassen Khemiris publiksuccé ”Invasion” på Stockholms stadsteater.

Som blivit historien om de människor som idag lämnar sina nerslitna hemländer och i lastbilar, båtar och till fots tar sig till sitt fria drömland, nämligen Sverige. Som packat på grund av samma ekonomiska misär, religiösa och sexuella förtryck, samma misshandel, barnarbete och ofrihet som en gång i Ljuder i Småland.

För Farnaz Arbabi har helt enkelt läst Mobergs samhällssaga och spritt ut de knotiga smålänningarna över världen. Och låter den persiska byhoran Ulrika hålla sin klassiska osande dubbelmoralutskällning för en medlem av sedlighetspolisen istället. Den flitige Karl Oskar svälter som bosnisk muslim i ett omöjligt gammalt jordbruk på Balkan och de sönderpryglade drömmande smådrängarna Robert och Arvid med sin frihetslängtan och sin brännvinströst har blivit till sönderpryglade barnhemsbarn nånstans i det gamla östblocket. Med samma längtan och samtida limpåsetröst.

Dessa utvandrare av idag möts på sitt tredjeklassdäck, en modern långtradarcontainer och spyr, våndas och lusar ner varandra ända tills de når Sverige och flyktinglägret. Och hemlängtan börjar för vissa, drömmarna uppfylls och undergången väntar för andra.

Ett par fastskruvade britsar längs scenväggarna, en skärm att ha till lite av varje och filmduk att projicera replikerna på, gör att Mobergs poesi och patos dansar runt på engelska, bosniska, persiska, ryska, ukrainska och rövarspråket. Ett runt, vänligt, halt, obegripligt barnlåssaspråk som ska föreställa den obegripliga svenskheten. Vilket är skojigt.

Så vad Farnaz Arbabi tillsammans med den lyckliga ensemblen - ingen nämnd ingen glömd -lyckas med hela tiden är att, ibland kanske lite väl entusiastiskt men oftast alldeles självklart,

bara lyfta in 1800-talsflyktingarna, smälta ihop dem med dagens, och visa att de är figurer ur samma globala sorgehistoria om det fattiga i evigheters evighet.

JENNY TELEMAN

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".