Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kläderna gör filmen när Djävulen bär Prada

Publicerat fredag 20 oktober 2006 kl 07.46

”Djävulen bär Prada” bygger på en roman med samma namn. Författaren Lauren Weisberger blev stjärna över en natt när hon i sin debut beskrev det underbart glammiga men samtidigt fasansfullt sviniga livet i modemagasinsvärlden. Frågan var inte OM utan NÄR den skulle bli film.

Och nu, samtidigt som man i USA förbereder en uppföljande TV-serie, har filmatiseringen nått Sverige. Karin Magnusson har sett regissören David Frankels version av ”Djävulen bär Prada”:

Andy är nyutexaminerad från universitetet och hennes ambition är att som journalist skriva seriösa artiklar för seriösa magasin. Inte att strykrädd springa efter ”decaf cappuccino utan skum” och ta emot utskällningar för sina jumprar i polyesterblandning av en sociopatisk chef. Så som livet blir när hon landar jobbet som tusen tjejer skulle döda för - jobbet som assistent åt chefredaktören på modemagasinet Runaway.

Chefen Miranda Priestley, spelas med nedtonad humor och knappt märkbart kroppsspråk av Meryl Streep. Med en minimal rynka på munnen får hon modedesigners att ändra en hel kollektion. Streep är klippt och skuren i rollen som är baserad på Amerikanska Vogues isdrottning och chefredaktör Anna Wintour. Och Meryl Streep spelar Mikael Kors-byxorna av sin yngre kollega Anne Hathaway i rollen som den idealistiska Andy. Hon är förvisso så söt att man har lust att hälla henne i morgonkaffet, men rollen är lika endimensionell som filmens sensmoral:

”Andy skrattar åt att mode tas så allvarligt. Andy får en näsbränna och förstår att mode visst är viktigt. Andy åker till Paris och ligger med en slem kille. Andy förstår att världen är korrupt och åker hem till New York igen och ger bort all sin couture.”

Djävulen bär Prada blir tyvärr snabbt en lillgammal moralkaka om att det är lätt att tappa bort sig när den ytliga världen lockar med Jimmy Choos och onenightstands.

Och upphovsmännens förhållande till modeindustrin framstår som kluvet. Å ena sidan är det en vrickad och föraktlig värld, som de samtidigt inte kan hålla sig från att idolisera. De roligaste replikerna kommer från de mest korrumperade. Som Andys assistentkollega som upphetsat meddelar att hon ”bara är en influensa från sin idealvikt”.

Det bra med Djävulen bär Prada är kläderna. Det är en och en halvtimme exklusiv finsmakar-catwalk. Filmens kostymör heter Patricia Fields och har tidigare gjort kvinnorna i Sex and the city till modeikoner. Här som där låter hon kläderna tala sitt eget språk, Meryl Streeps auktoritet är insvept i vintage Donna Karan och Bill Blass och det bestående intrycket av filmen är att det är hög tid att se över sin höstgarderob.

Karin Magnusson
karin.magnusson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".