Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bra teater i det mindre formatet

Publicerat måndag 23 oktober 2006 kl 10.38

Bland helgens teaterpremiärer, ska det nu handla om två till formatet lite mindre föreställningar. Teater Galeasen i Stockholm har satt upp den unge svenske dramatikern Lucas Svenssons pjäs ”Broder Hund” i regi av Natalie Ringler. Och på Bryggan på Stockholms Stadsteater kan man nu se den amerikanska teaterforskaren Carol Rocamoras pjäs ”Jag tar din hand i min” – baserad på brevväxlingen mellan Anton Tjechov och hans hustru, skådepelerskan Olga Knipper. Bengt Järnblad har regisserat den. Anneli Dufva har sett både ”Broder Hund” och ”Jag tar din hand i min”.

Det finns vissa sanningar när det gäller teater. Den första den många gånger upprepade meningen att teater skapas när en skådespelare möter en publik. Alltså : någon talar, agerar, någon annan tittar på och lyssnar.

Man skulle kunna lägga till att verklig teater skapas när två skådespelare möts på scenen och luften kan laddas med spänningarna mellan dem, dramatikern kan laborera med olikheter och styrkebalans.

Lucas Svensson skrev ”Broder Hund” redan innan han börjat på dramatikerutbildningen på DI. Sen dess har han blivit den unga dramatikens kanske allra mest hyllade stjärna. Och hans begåvning är nästan kuslig. För trots att ”Broder Hund” har en del av övningsverk över sig, det prövar just situationen – så är det också förbluffande drivet gjort. Pinter känns inte långt borta, men inte heller Stig Larsson.

Vi ser A och B – efter begravningen av deras föräldrar. A sadistiskt elak mot B, som beskrivs som efterbliven. De rör sig i en cirkel på scenen, en ringhörna för ojämn match – cirkeln kring röra och tomflaskor effektfullt markerad med tejp av scenografen Karin Lind. Claes Ljungmark är A och han är kongenial med det obehagliga i texten, han spelar med munnen, tungan, små exakta och äckliga gester. Han är så skicklig att det är lätt att bara stirra på honom för att se hur han egentligen gör. Men det är förstås samspelet med Mats Flinks B som möjliggör hans utspel. Och kanske är de i själva verket en ... och densamma. Kort, starkt och den sorts teater som i bästa mening kliar och besvärar skulle man kunna beskriva ”Broder Hund” som.

Teater som däremot smeker och försonar, det är Carol Rocamoras Tjechov-lek ”Jag tar din hand i min”. Och även om det skulle vara lätt att ironisera över teatervärldens oändliga behov att få pyssla med Tjechov, att få vandra och vada i Tjechovs språk och berömda repliker, så är det ännu lättare att förstå kärleken till minnets, vemodets och de dröjande tankarnas mästare. Han är ju så bra! Och brevväxlingen mellan Tjechov och hustrun Olga Knipper, utgiven i bokform för övrigt, med titeln ”Älska mig och skriv!” den är en guldgruva att bygga scenisk längtan kring. Och det är snyggt byggt av Carol Rocamora och regissör Järnblad.

Och allra mest, även här: två skådespelare som vet vad man gör med paus, tystnad och tonfall. Philip Zandén den vane, bjuder den yngre och alldeles ljuvliga Maria Salomaa på fritt spelrum. Med sinnlighet och humor gör hon ett porträtt av en självständig och skärpt kvinna – som skådespelerska hamnar hon aldrig ens i närheten av slisk – bara i skimrande innerlighet. Hennes behandling av Tjechovs rollgestalt Masjas kärleksbekännelse från ”Tre systrar”... den blir både meningen och livet.

Vackert. Så vackert.

                                                            Anneli Dufva

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".