Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ulf Eriksson en konstfärdig poet

Publicerat tisdag 24 oktober 2006 kl 12.08

22 volymer i bokform. Diktsamlingar. Romaner. Noveller. Litterära essäer. Och översättningar i tillägg till det. Det är listan över Ulf Erikssons produktion sedan debuten 1982, med Varelser av gräs. Förra året kom Varelser av glas. Och nu nummer 23: Diktsamlingen On dagars genomskinlighet. Göran Sommardal har läst den.

Det finns ingen naturlig litteratur. Det förekommer ingen okonstlad litterär framställning som bara så där spontant slinker ut ur ena mungipan precis som den är, precis som den alltid har varit: rå och obearbetad. Till sitt resultat är litteratur - alltid! - antingen ofärdig eller konstfärdig, misslyckad eller konst-full. Och det gäller talspråks-konstnärer som Stig Claeson och Jack Kerouac li-kaväl som högspända stilister som Birgitta Trotzig eller Adonis. Och den som misslyckas med sapfisk vers eller sonetter är lika ofärdig som den som förgäves låtsas vara 100% orepeterat flåbusig eller skyddslös.

När det gäller en författare som Ulf Eriksson, som inte bara är en högst konstfärdig poet, utan också en poet för vilken själva konstfärdigheten i det poe-tiska uttrycket, brottet med det naturliga talet, upproret mot föreställningen om ett språk som kunde otvunget samsas med känslan och tanken, så blir frågan om form och innehåll, naturligt och konstlat direkt akut. Också när hans poesi ter sig krystad eller sökt, går det inte att bortse från att det krystade, t.o.m. själva krystningen är meningen. Samtidigt som de många utsökta och genomlysande uttrycken, hur många och hur utsökta de än är, aldrig blir huvudsaken.

Ulf Erikssons hårdaste litterära ambition är inte att hitta bilder för andra känslotillstånd, andra belägenheter; att överföra mening, att hitta metaforer. Hans bilder är utskurna ur större bilder, framdragna ur andra sammanhang, och hopfogade på nytt. Och de eftersträvar nästan aldrig naturlig skönhet, eller ens naturlighet. De är - som bäst - belägna mellan litte-rär konstfärdighet och existensiell vila, som är den dubbelsidiga och dubbel-verkande agendan för Ulf Erikssons dikter.

Ibland blir resultatet tunga tankar, eller tunna tankar. Den poetiska ljus-målningen blir antingen för genomskinlig eller för mättad. Dikterna saknar helt enkelt fixeringspunkt, de självdrunknar.

Det största undret i Erikssons poesi inträffar - trots alla nödvändiga ut-flykter och undanflykter - i benämningen av det som uppenbarar erfarenhet, där och precis där.

I detta rum mellan oss,

ett obegriplighetens rum

som utåt saknar slut

och inåt saknar minne.

lever vi.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".