Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Tea drömmer om äventyr och får det när hon möter Månsaråttan.

Lindberg svarar på frågan om Månsaråttans föräldrar

Publicerat onsdag 9 december 2015 kl 16.32
Kajan Lindberg i julkalendern Månsaråttan 2015, illustration: Gabrielle Nilsson

Hej! Jag undrar: Vilka är Månsaråttans föräldrar?
-Ronja, 12 år

Bästa Ronja,

Låt mig börja med att tacka för frågan. Det är alltid smickrande när det visas intresse för ens person, släkt och historia. Nu kan tyvärr inte Månsaråttan själv ge svar på din fråga eftersom hon för tillfället är upptagen på annat håll. Men jag ska berätta vad jag vet, eller snarare vad jag har lyckats lista ut.

Månsaråttans far, även kallad lille far, var sjökapten och seglade på alla de sju haven, från Bombay till Buenos Aires. Det vill säga: han var sjökapten tills han seglade snett och gick på grund med en last bananer utanför kap Horn. Efter det blev han vad man kallar degraderad, vilket innebar att han inte fick arbeta som sjökapten längre. Han fick helt enkelt ta de jobb han fick på den skuta som ville ha honom. För sjön kunde han inte vara utan.

Efter degraderingen blev hans besök i hemmet alltmer sällsynta. Till slut upphörde de helt och ingen vet riktigt vad som hände. En del säger att han blev strandsatt på en ö i Stilla havet som heter Rarotonga där han ska ha arbetat på en fikonodling. Andra säger att det troligaste är att han föll över bord en stormig natt på Kattegatt. Han försvann helt enkelt och tills slut så blev han vad man kallar dödförklarad. Det innebär att en person har varit försvunnen så länge att den antas vara död.

Månsaråttans mamma, Viola Månsson, var poet. Hon skrev alltså poesi eller verser på rim. Hon var riktigt usel på det. Ibland skrev hon kärleksnoveller för veckotidningar och de var, om möjligt, ännu sämre än dikterna. Kanske för att Viola själv hade så trista erfarenheter av romantik (se ovan). Det var tyvärr omöjligt att överleva i Sverige som usel poet på den tiden så Viola Månsson dog. Ja, hon dog av tuberkulos inte av själva diktskrivandet.

Dessförinnan var hon tvungen att arbeta i en hattaffär och det avskydde hon. Hon tyckte hattar var ett helt onödigt plagg, bara ett uttryck för ytlighet och fåfänga. För omvärlden var det nog bättre så för då hade hon inte tid att skriva fullt så många dåligt rimmade verser.

Men hon var fantastiskt duktig på att spela munspel Viola.

Så det var det hela. Jag tänkte avsluta med några rader från en av Viola Månssons absolut sämsta dikter.

Varning utfärdas! Läs på egen risk!!!

 Min skälvande hand efter hjärtat sig trevar

Och åskan den mullrar ovan piskande grenar

En tår sig bränner på kinden fast

Min älskade surrar en ranglig mast

                                       Viola Månsson

 

Med vänlig hälsning

Lindberg De Geer van Hauten

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".