Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Nyheter på ett lite lugnare sätt och med enkla ord. Vardagar 18.55-19:00 i P4 + 20:55-21:00 i P1.

Ingen förstod att Kristina hade asperger

Publicerat måndag 24 april kl 09.30
"Jag fick kvarsittning för att jag var tyst" berättar Kristina Robertsson
(3:15 min)
Kristina Robertsson står vid ett träd
1 av 2
Idag är Kristina Robertsson vuxen och har fått bra stöd. Foto: Marie Trygg
I ett klassrum. Ett barn skriver med blyertspenna på ett papper.
2 av 2
I skolan kände sig Kristina ensam, annorlunda och vilsen. Foto: JESSICA GOW / TT

Kristina Robertsson i Värmland har alltid känt att hon är annorlunda men har inte vetat vad det beror på. Först när hon var 30 fick hon diagnosen Aspergers syndrom.

Aspergers syndrom är en form av autism. Kristina Robertsson berättar:

– Jag har ju känt under hela mitt liv att jag avviker på många sätt och har speciella svårigheter och jag har inte vetat vad det beror på.

Kunde inte prata

Kristina berättar att en av svårigheterna när hon var liten var att hon inte kunde prata när det var många människor omkring henne:

– Ja, det började väl att märkas när jag började lekskolan och första klass. Då hade jag en svårighet som idag har fått ett namn som kallas selektiv mutism som innebär att man kan prata högt, men i vissa sammanhang klarar man inte av det.

Ensam och utanför

Asperger kan vara lite olika för olika personer. För Kristina så var det alltså bland annat svårt att prata inför många andra:

– Jag höll mig tyst för att jag tyckte att det var otäckt att vara i så stora barngrupper. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till de andra barnen. Om någon pratade med mig så skakade jag på huvudet eller nickade, och om det krävdes utförligare svar än ja och nej så viskade jag. Och när jag var liten blev det uppfattat som trots.

Det låter väldigt ensamt?

– Ja, jag kände mig väldigt ensam och annorlunda och vilsen, säger Kristina.

Skäll istället för hjälp

Ingen förstod att Kristina hade en funktionsnedsättning som gjorde det svårt för henne att klara vissa saker. Så istället för att få hjälp fick hon skäll och straff:

– Ja, varje dag så tjatade lärarna och jag fick till och med kvarsittning en gång.

Det var först när Kristina var 30 år som hon fick diagnosen Aspergers syndrom. Då fick hon både förståelse och hjälp:

– Det var en enorm lättnad för jag hade fått svaret på vad mina svårigheter berodde på och dessutom så hade jag plötsligt rättigheter att få den hjälp jag behövde för det hade jag ju inte innan.

Trivs med livet

Nu har det gått tolv år sen Kristina fick sin diagnos och livet har blivit mycket bättre:

– Ja, idag har jag det väldigt bra. Jag bor på ett särskilt boende och där har jag hjälpsam personal. Och jag är med i olika sociala sammanhang och man blir accepterad som man är. Jag har fått många vänner som älskar mig precis som jag är. Det känns som att jag fått en hel familj, säger Kristina Robertsson till reportern Marie Trygg på P4 Värmland.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".