Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Nyheter på ett lite lugnare sätt och med enkla ord. Vardagar 18.55-19:00 i P4 + 20:55-21:00 i P1.
En ny bok

Många barn med funktionsnedsättning dog

Publicerat tisdag 6 juni kl 06.00
"Det tycker jag var väldigt läskigt", säger författaren Ingrid Hedström
(3:29 min)
Ingrid Hedström och en änglastaty
Ingrid Hedström har skrivit den nya boken "Gick obemärkt förbi". Berättelsen är påhittad men bygger på verkliga händelser. Foto: Bild till vänster, foto av Magnus Liam Karlsson.

I Hedemora i Dalarna fanns det förr i tiden ett hem för barn som hade funktionsnedsättning. Och de flesta av barnen dog efter en kort tid.

Det berättar författaren Ingrid Hedström i en ny bok:

– Det gick väldigt fort och en månad senare var han död. Det tyckte jag var väldigt läskigt! Nästa barn var lille Nils. Han dog efter 5 dagar. Sedan kom Majbritt, som också var 1 år när hon togs in. Hon överlevde några år, 4 år tror jag. Och så var det den ena efter den andra.

Sjukdomar spreds på grund av smuts

Barnhemmet hette Haggården och låg alltså utanför Hedemora. Och boken handlar framför allt om hur det var där på 1930-talet. Många av barnen hade intellektuell funktionsnedsättning och andra hade sjukdomen epilepsi.

Under en period på 20 år var det 75 barn som kom till Haggården i Dalarna. De flesta dog där och bara 14 överlevde.

En förklaring kan vara att barnhemmet var så smutsigt att sjukdomar lätt spred sig:
– Det var ju inte så att man tog livet av dem med avsikt. Det var för trångt och ohygieniskt.

Politiker och experter föreslog mord

På den här tiden, alltså 1930-talet, fanns det vetenskapsmän som kallades rasbiologer. Rasbiologerna var rasister som tyckte att blonda människor var bäst. De människor som rasbiologerna tyckte var dåliga var bland annat folkgrupperna samer och romer, men också personer med funktionsnedsättning.

Vissa rasbiologer menade till och med att vårdpersonal borde döda personer med funktionsnedsättning.

Den här tanken var populär bland nazisterna i Tyskland på 1930-talet, men även svenska politiker som inte var nazister tog till sig de rasbiologiska idéerna.

En av dem var socialdemokraten Arthur Engberg, berättar Ingrid Hedström:
– Då säger Arthur Engberg rent ut: "Vi får ta under övervägande att släcka sådana liv som består av ohjälpliga och vanskapta idioter, som från början är dömda att vara samhället till en börda. De är alla andra och sig själva till en förbannelse".

Ingen i riksdagen protesterade

Socialdemokraten Arthur Engberg ville alltså att sjukvårdspersonal skulle döda personer med funktionsnedsättning. När han föreslog det i riksdagen var det ingen som protesterade, för det var en vanlig åsikt på den tiden.

Men trots allt blev det inte så. Vårdpersonalen började aldrig mörda barn med funktionsnedsättning, fast barnen i Hedemora dog ju ofta ändå eftersom vården var så dålig.

Politikerna brydde sig inte

Ingrid Hedström tror att den dåliga vården berodde på att politikerna struntade i vad som hände med barn som hade funktionsnedsättning:

– Om den inställningen finns hos landets högsta beslutsfattare så måste den sippra ner som en ganska likgiltig inställning: "Ja, det var kanske bäst det som skedde".

Det sa alltså Ingrid Hedström,
som har skrivit boken "Gick obemärkt förbi".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".