Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Sensommarsändning

Publicerat onsdag 26 augusti 2009 kl 11.43

säsongfinal, sensommar

huggormar är ännu aktiva

det är en bra tid för gäss

men vindarna är åt fel håll, vi hamnar i

iskalla stockhus

vi isolerar husen

men skaror tar sig in

allt kan naturen ge

gå inte för långa vägar

du kan plötsligt befinna dig på tundran

bland ligustersvärmare, krabbspindlar

bland arter som har benägenhet att förirra sig långa vägar

har vi någon på tråden? jo, jag

upplevde två ensliga somrar

sen hamnade jag mitt i ett lämmelår

beteendet förändrades

jag blev väldigt morsk

det finns säkert goda teorier

det var en fascinerande upplevelse

vad allt kan man inte få vara med om, om man rör sig ute

vi vet ganska lite om det här

jag vågar inte säga någonting

jag är en naturmänniska

jag hittade någon inomhus

det var en sån som sjöng om natten

jag var en sån som drogs mot ljuset

men alltid hittade någon i mörkret

det var i centrum av finland

jag hade något på hjärtat

då hörde jag ett märkligt skri

det var inte det mest naturliga ljudet

jag har andra intressen än vanliga svampplockare

man borde vara ute mera om natten utan ficklampa

allt som växer blir i det långa loppet naturligt

*

vi eldar

vi tiger

vi hugger ved

vi sitter vid köksbord och röker

vi börjar bli oroliga

den äldre generationen dör

vi blir aggressiva och husvilla

vi söker oss till frontmannahus och flyttar in i dem

vi ärver franslampetter, filtskor och en tvål som ska användas till allt

vi blir som en kallvind som sveper in sig i allt mera ylle

vi börjar använda pannor och grova kastruller

veden spricker i oss

men vi lever där längst inne

ta de torraste klabbarna, säger nysådda familjer som korkar upp vitvin och blom på spirande terrasser

frontmannahusen står allt mera bredbenta

vi växer ut i trädgården

vi letar längs takåsen om boet kunde vara där

byggnadsarbetarna dör, och drönare

vi står i trädgården, som växer in i oss, röker och letar

känner med handen längs stammar, stenrösen, letar i ansiktet efter munnen

vi askar, munnen slocknar

*

min fråga gäller häggen

kan man äta bären  

fast jag hört sedan barnsben att man blir konstig i munnen av det

sträv?

man märker det inte

men plötsligt är man ett barn

barnsbenen växer

huvudet kommer högre upp och det blir allt längre till marken

sen kan man inte klättra ner igen

men man är ännu bara ett barn, och en hägg böljar över en

häggen säger:

lilla barn, jag har ingen mun, för att jag inte ska kunna äta mina bär

lilla barn, ”öppnas här”

står det på din mun,

vik gipan bakåt

sträck fram tungan

se, där växer blad

vänd dem

innan de binds till en bok du inte orkar hålla i med händerna

man växer så det knakar

sägs det

sedan man fick barnsbenen

barn kommer bärandes med pinnar

sticker ner dem i marken

och hoppas det ska bli

barnsben

sedan står man där högt uppe

med huvudet (som verkar fridlyst)

på benen

utsprungen 

och vajar

och skrapar mot rutan

häggen lyser

månen oplockad på himlen

och man hakar upp blommorna

stiger ur bladen

som hasar ner till ens fötter

och går omkring med

blommorna nerhasade

över axlarna och i ryggen

som insvept i ett tunt tyg

t.ex. ner till en blåsig strand

där man skrattar och håller i champagneglaset och tyget som sipprar

tills man får en sträv smak i munnen

och när man knarrar som en veranda

gör man likör av häggens bär

och dricker den

till sånger

om ben, brister

som bär en

långt ut på verandor –

kan det vara

ens mun som knarrar så?

man går över bräderna

väger foten, tungan

och man susar

med lossande ark

man måste lägga något på arken

sorger

hjärtat,

man inte orkar hålla i med händerna

det faller

in i månen som speglar sig i vattnet

ner i de mörka bladen

som faller över ens ansikte när man ligger och ska läsa

och man somnar eller dör

men benen blir kvar

och något under bräderna som knarrar

och ett tunt tyg som barn hittar och klär ut sig i

Catharina Gripenberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".