Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Vad händer i Iran?

Publicerat fredag 28 augusti 2009 kl 14.04

Denna sommar kände jag mig stolt över mitt gamla hemland, en känsla så främmande under alla åren i exil.

Jag och många med mig har känt obehag och ibland skam över att bli förknippad med Iran, ett land bland värstingar i världspolitiken, ett näste för fundamentalism, statsterrorism och könsapartheid. För omvärlden verkade det vara svårt att skilja mellan staten och folket, som om iranierna förtjänade den regim som regerade dem.  Men något har hänt under sommaren. Omvärlden lärde sig något nytt: Iranier är inte det samma som iranska regimen, de vill ha frihet, kräver sina rättigheter som alla andra folk och är beredda att betala ett högt pris för det.  Människornas fredliga, toleranta och demokratiska beteende när de gav sig ut för att kräva sina rättigheter väckte världens solidaritet och beundran. I Rom uppkallas nu en gata efter den mördade studentskan Neda och den amerikanska sångaren Joan Baez sjunger i sitt nya videoklipp låten ”We Shall Overcome” på persiska för att som hon säger ” hedra miljontals människor som tigande gick på gatan men möttes av terror”.

Terrorn fortsätter i Iran. Det talas om Ahmadinejad och Khameneis (stats)kupp, det går rykten om att även motkandidaterna Mousavi och Karrubi riskerar fängelsestraff. Demonstranter grips, tidningar stängs. Flera journalister, kvinnoaktivister, advokater, studenter har försvunnit. Avslöjandet om våldtäkt på flickor och pojkar och mord i okända fängelser har chockerat många människor och skapat djupare sprickor inom regimen. Inte ens de inom systemet slipper terrorn. Mohsen Roholamini, son till en högt uppsatt person inom revolutionsgardet har mördats under tortyr. Mohammad Ali Abtahi, ex-presidenten Khatamis bloggande rådgivare greps och efter 40 dagar i fängelse tvingades han till en offentlig bekännelse i TV. ”Det syntes att han hade gått ner 15 kilo sedan gripandet”, uppgav hans dotter. Ett iranskt Guantanamo? Frågar sig ett skakat folk.

Kampen är farofylld. Men det är fascinerande att se att protesterna ändå växer och människorna organiserar sig på olika sätt samtidigt som de undviker konfrontation med de beväpnade styrkorna. De kan samlas i stora bazaren i Teheran utan att säga något, bara för att visa att de finns och för att oroa säkerhetsstyrkorna, de kan plötsligt samlas i en tunnelbanevagn och ropa ”död åt diktatorn” för att gå av vid nästa station och skingras. Med hjälp av sms planerar de att på en bestämd tidpunkt tuta när de kör bil för att trötta och demoralisera polisen som inte kan arrestera dem som tutar. Kvinnor spelar stor roll i det motstånd som görs mot regimen, både när det gäller antalet kvinnor bland demonstranterna och också jämställdhetskraven som tas upp av kvinnoaktivister. Nu samlas mödrar till döda och försvunna demonstranter varje lördag i en park i centrala Teheran i en sorts protestaktion som påminner om Plaza de Mayos ”galna mödrar”.

Människorna fortsätter bekämpa regimen i tysthet. De tar ut sina pengar från de statliga bankerna. ”Jag vill inte bli lurad längre. Därför köper jag aldrig mer varor som den lögnaktiga radion och Tvn gör reklam för”, säger en slogan. Den senaste bojkotten har drabbat Nokia som sålt program för att spåra demonstranterna genom deras mobiltelefoner. Under en månad har försäljning av Nokia- mobiler halverats i Iran.

Regimen låtsas vara oberörd, Ahmadinejad har påbörjat en ny mandatperiod, med en regering som kommer att bestå av flera män med militära meriter och tre kvinnor, typ Taliban-kvinnor. En kvinnlig minister förespråkar månggifte som något som gagnar kvinnor och den kvinnliga hälsoministern är samma parlamentsledamot som föreslog införandet av skilda sjukhus för manliga och kvinnliga patienter. Ahmadinejads populistiska gest gentemot kvinnor är ett hån gentemot den starka kvinnorörelsen i Iran.

Den islamiska staten har besegrat folkupproret med våld, men folket har besegrat staten moraliskt.

Azar Mahloujian

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".