Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Kultur och gentrifiering

Publicerat torsdag 3 september 2009 kl 12.18

"Vi som bor i Kvillebäcken älskar stadslivet och uppskattar det okonventionella. Vi ser oss gärna som något av banbrytare. Det är nog därför vi gillar att den ursprungliga själen från gamla Kvillebäcken finns kvar som en charmig ingrediens i det nya Kvillebäcken. Stolt Kvillebäcksbo"

Citatet är hämtat från det kommunala utvecklingsbolaget Älvstranden AB i Göteborg och går att finna på deras hemsida om utvecklingen av området Kvillebäcken i Göteborg. Idag har Kvillebäcken i mångas ögon ett dåligt rykte men det skall Älvstranden AB ändra på. Berättelsen om den stolta framtida Kvillebäcksbon är ett försök att skriva om Kvillebäckens historia – där det som finns nu är reducerat till en charmig ingrediens.

Förändringen av Kvillebäcken kan ses som ett skolexempel på kommuninitierad gentrifiering. Ordet har sitt ursprung från engelskans gentry – som betyder fint folk – och fångar den process där ett nedgånget område rustas upp, förändrar karaktär och blir mer attraktivt. Gentrifiering har idag enligt geografen Neil Smith inte bara blivit en global företeelse utan också en global strategi för att omvandla städer och göra dem till en attraktiv arena för kapitalinvesteringar, turister och inte minst den kreativa klassen som alla städer vill dra till sig. För en sak står idag klar – bostadspolitik och stadsplanering är centrala verktyg för att stödja den urbana medelklassens livsstil.

Om detta handlar en nyutkommen bok Houses in transformation utgiven av det intressanta förlaget Nai Publishers i Holland. Boken tematiserar den förändring vi ser i allt fler städer idag – där fräcka stadskvarter växer fram med attraktiva lägenheter och coola affärer om vart annat. Det är kvarter som ofta uppskattas av många människor men som har ett pris som allt för sällan diskuteras, nämligen socialt och ekonomiskt polariserade städer. För vad som visionen om det framtida Kvillebäcken inte talar om är att många av de människor som bor där idag inte kommer att bo kvar om 20 år. De kommer helt enkelt inte ha råd.

Som Neil Smith påpekar i boken är gentrifiering en process som medvetet gynnar en välbeställd medelklass på bekostnad av mindre välbeställda grupper. Men boken är inte främst en bok om gentrifiering utan en bok om relationen mellan kultur, konst och gentrifiering. För som Maja Breznik påpekar i sin essä spelar kultur en helt avgörande roll vid gentrifering – det är kultur och konst som så att säga skapar den där ”sköna atmosfären” som hänvisas till i Kvillebäckvisionen. Man kan säga att gentrifiering behöver kulturen för att lyckas. Men är det omvända möjligt? Går det att förbättra stadskvarter med hjälp av konst och kultur utan att bidra till gentrifering? Boken ger inga klara svar, men ger flera exempel på konstnärliga projekt som aktivt diskuterar frågan.

Ett av projektet som jag fastnar för är den transnationella gruppen City mineds projekt ”inserting a social function” i Belgien. Installationen ägde rum på ett torg i ett fattigt område i Bryssel. Torget byggdes om för ett tiotal år sedan men då togs det endast hänsyn till trafikens behov. City mineds projekt går ut på att återuppväcka torgets sociala liv och därmed öka områdets kvalitéer. För att göra detta byggdes ett hus mitt på torget och under tio dagar bodde performance konstnären Benjamin Verdonck i huset. Under dessa tio dagar arrangerades en mängd sociala aktiviteter, frukostar, mini konserter osv. som aktiverade det sociala livet i området och skapade en mötesplats för människor på torget.

Så långt skiljde sig inte denna installation från många andra projekt som syftar till att dra till sig uppmärksamhet och publik. Tvärtom kan just sådana här arrangemang användas för att visa att en stadsrum har potential att bli attraktivt och vara möjligt för framtida exploatering. För att uppmärksamma just denna fråga var huset som Benjamin Verdonck bodde i byggt på en tio meter hög kran och liknande snarare ett i hast byggt hus från slummen än ett väldesignat och respektabelt konstobjekt. Huset symboliserade därmed en typ av byggnad som inte ingår i den värdestegring av fastigheter som sker vid gentrifiering utan snarare den sorts byggnad som jämnas med marken. Att huset var frånkopplat marken var också ett sätt att frigöra fastighetsvärdet från markvärdet. Att skapa en vision om att en attraktiv plats inte behöver betyda skenande fastighetsvärden.

Konsten och kulturens förhållande till gentrifiering är ingen lätt fråga. Den här boken introducerar en problematik som kommer att bli allt mer synlig i planeringen av framtidens städer – även i Sverige där diskussionen om och protesterna mot gentrifiering fortfarande är i sin linda. Är det rimligt att tänka sig att våra framtida städer planeras och byggs för att en välbeställd medelklass skall kunna leva ett gott liv i stadens centrala delar medan resten tvingas bo i ytterområden där tillgång på service och omsorg monteras ned? Är vi inte alla förlorare i en sådan utveckling?

Catharina Thörn

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".