Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

"Otillräcklig klimatpolitik"

Publicerat måndag 7 september 2009 kl 12.47

Världen räknar ner inför vad som antas vara planetens ödesmånad; december 2009. Då träffas ledande politiker från hela världen i Köpenhamn för att staka ut vägen mot minskade utsläpp av växthusgaser. Tidigare i somras ställde sig alla G8 - ledare enhälligt bakom klimatmålet att begränsa höjningen av jordens medeltemperatur till 2 grader. Målsättningen ses som ett positivt tecken inför Köpenhamnsförhandlingarna. Problemet är bara att det inte finns någon uppgörelse om hur det ska gå till att infria målet.

Anthony Giddens, sociolog och tidigare rådgivare till Tony Blair, diskuterar i boken ”The politics of climate change” hur man få en klimatpolitik värd namnet. Giddens fastslår att klimatpolitiken inte är en höger – vänster fråga, det är, menar han, inte ens en grön fråga. Giddens vill med andra ord avpolitisera klimatpolitiken -  beslut om klimatet måste fattas i konsenus och efterlevas globalt för att vara verksamma. Klimatfrågan är inte grön eftersom det inte finns någon logisk koppling mellan gröna värden och det reformförslag som gröna partier för fram. Med det menar Giddens att för att stoppa klimatförändringen kan det vara nödvändigt att satsa på kärnkraften. På så sätt isolerar Giddens klimatfrågan från en grön helhetsförståelse om vad kärnkraften i sin tur ställer till med.

Giddens far efter marknadsmässiga win-win-lösningar, så kallad ekomodernism, och söker på så vis efter en ”tredje väg” i klimatpolitiken. Detta kan möjligtvis ena höger- och vänsterpartierna i brist på alternativ, men kan han övertyga de Gröna? Om vi ser på det svenska miljöpartiet så har det redan slagit in på den ekomoderna vägen, eftersom en regeringsambition med (S) och (V) inte vore möjlig annars. Rätt eller fel kan bara väljarna avgöra, men knappast kan ett miljöparti som säger att ”kärnkraften blir kvar tills den kan ersättas” samtidigt påstå sig vara ett Grönt parti. Att säga att kärnkraften är kvar tills den kan ersättas är som att säga att vi fortsätter att leva, tills den dagen vi dör. Det betyder ingenting.

En av ljuspunkterna i Giddens bok är, menar jag,  att han, trots tron på det moderna kapitalistiska projektet, vill att stater upprättar ökad kontroll över världsmarknaden. Globala utsläppsrätter kan vara en väg, men det är inte rimligt inom överskådlig tid. Närmare i sikte är istället en global koldioxidskatt, där importtullar kan vara ett verktyg. Giddens menar även att statens roll måste vara att begränsa människors valmöjligheter genom att reglera utbudet hårdare, till exempel genom att förbjuda glödlampor som i Australien och i höst nu även i Sverige.

Giddens må ha ett gott uppsått när han vill hitta en tredje väg i klimatpolitiken. Men tilltaget framstår mest som en vädjan till globala makthavare att börja samarbeta. Argumentationen haltar och analysen är ofullständig. Till Giddens fördel ska sägas att han kan tänka nytt. Han tar flera gånger upp problemet med tillväxt i överflödssamhällen. Giddens menar att det är meningslöst att göra tillväxten till en fetisch om tillväxten ger mer elände än vad den ger välstånd. Men Giddens, som ju tror på kapitalismen, stannar vid detta påpekande och frågan kvarstår hur mänskligheten ska kunna skapa en balanserad ekonomi istället för en monsterekonomi som inte kan sluta växa.

Giddens framtidsprognos överensstämmer med de flesta andra politiska bedömare; USA och Kina håller mänsklighetens framtid i sina händer. Kan dessa två ekonomiska jättar samarbeta, kommer resten av världen att följa efter. Köpenhamnsmötet kommer knappast att nå en global överenskommelse, istället krävs mellanstatliga och regionala lösningar, som på sikt banar väg för en universell lösning.

Giddens är uppenbart orolig för klimateffekten och varnar för att vi delvis kommer att mötas av en ny medeltid. Vad det betyder vill han inte säga, men jag föreställer mig ett rättslöst samhälle där klaner för en kamp om knappa resurser, epidemier och svåra naturförhållanden. Och detta i bästa fall. I värsta fall blir luften för syrefattig för någon människa att leva överhuvudtaget. Men som så många andra kommunikationsstrateger varnar Giddens för att ta till skräckscenarion eftersom människor inte kan ändra livsstil så länge effekterna inte är omedelbara i personens vardag. Men rädslan för att tala klarspåk om framtiden är ett svek mot jordens folk. Det är ett svek av Giddens och det är svek av alla de makthavare som inte låtsas om att människors likgiltighet är ett problem. Att den moderna livsstilen är en kannibalism av livet självt och att den förgör livsförutsättningarna för framtidens barn.

Den gröna förståelsen måste vara mer än teknik och skattetekniska lösningar. Det som klimatförhandlingarna liksom svensk politik saknar, är ledare som vågar konfrontera konsumtionssamhällets och mänsklighetens skuggsida.

Angela Aylward

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".