Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Hedonism

Publicerat tisdag 8 september 2009 kl 12.06

För tio år sen rasade en på ytan väldigt rolig, men till innehållet mycket allvarlig, idéstrid i Sverige.

I tidningar och tevedebatter kunde man se unga gymnasieelever, de flesta kvinnor, framföra en enkel filosofisk princip som lugnt plockade sönder varje motargument hos en hel generation av den tidens opinionsbildande högstatusmän. Göran Rosenberg, Per Svensson, Göran Persson, Leif Zern, Jan Guillou – i brist på rationell moteld och pressade av tonåringarnas utmanande skärpa havererade de en efter en. Och kröp sen till korset. Göran Persson blev semivegetarian, Per Svensson medgav att han ”inte tänkt tillräckligt” medan Jan Guillou kopierade ungdomarnas hela retorik och slog fast att ”när man ser ett slakteri kan man som nutidsmänniska omöjligen värja sig från den bedövande och snabba associationen till Auschwitz”.Det handlar förstås om den så kallade vegandebatten, och längst gick kanske Göran Greider som vid nollnolltalets ingång slog fast att "djurrättsengagemanget återupplivar den moralfilosofiska diskussion som alltid funnits i botten på varje socialistisk övertygelse, men som ofta blivit slumrande.”

Så vad var det egentligen för moralfilosofisk princip som drivit fram denna etablissemangets totala omvändelse? Vad var det för tanke som hade fått den politiska eliten att först skrika att hela humanismen – civilisationens kärna – var under attack och sedan, några år senare, medge att man haft fel; att det nog var sant att världens industriella masslakt av djur byggde på en sorts kollektiv moralisk kollaps?

Det var Jeremy Bentham, den moderna hedonismens fader, och hans enkla idé om att varelser som har nervsystem och kan uppleva smärta inte bör utsättas för det, oavsett dessa varelsers intellektuella kapacitet. Eller som det idag världsberömda citatet lyder: ”Frågan är inte ’Kan de tänka?’, ej heller ’Kan de tala?’ utan ’Kan de lida?’”

Efter den här segern i djurrättsfrågan har hedonistiska filosofiströmningar varit som intressantast när de befruktat nya former av urbanteori. För hedonisten är religion, med de brittiska utilitaristernas formulering, ”the greatest enemy of morality” och i varje stor ny etisk och politisk fråga står prästen och hedonisten i var sin ringhörna. Tydligast blir det i bioetiken – det vill säga genteknik, abort, dödshjälp, infertilitet, etc – och den senare tycks, med tiden, alltid vinna. I alla fall om man tittar på i vilken riktning lagstiftning rör sig. Ofta vinner hedonisten på bättre argument men framför allt – och det är det som blir allt mer intressant – för att hon har ett talande folk på sin sida; en agerande massa. Det som i ny politisk teori brukar kallas mängden. Eller multituden.

Det är när nyhedonister som Michel Onfray idag möter nynietzscheaner som Michael Hardt det går att skönja ett slags kommande syntes där den postmoderna hedonismens kodord lär bli ”kropp”, ”mängd” och just ”anonymitet”. Och där megastaden är bästa illustrationen. På tredje världens religiösa landsbygder, till exempel, kan en kvinna inte göra abort, men i skydd av storstans anonyma mängd kan hon – och flykten från stigmatisering driver därför henne, och alla andra avvikare, dit.

Att stora enheter är mer progressiva än små är ingen nyhet, men vad som ofta glöms är just detta hedonistiskt progressiva perspektiv; bara i skydd av kollektivets generösa anonymitet får statuslöst folk en chans att, med Spinozas uttryck, odla ”kraften att leva”. Landsbygden är den bekvämes borg, platsen där inte bara religiösa hierarkier regerar utan också den makt som vilar i identiteter som ”man”, ”heterosexuell” eller ”normal”. Och att kvinnor, migranter, kastlösa eller hbt-personer mer än andra nu överger land för stad kan, menar flera teoretiker, ses som en sociokulturell desertering; en massiv vägran att bära uniformer som hämmar det mänskliga registret.

När Michel Onfray häromåret kom ut med sitt ”hedonistiska manifest” försökte han sätta fingret på allt detta och samlade den ansiktslösa politiska potentialen under rubriken ”motståndets praktik”. Det handlar, skriver han, om en mångfald fina trådar, ett myllrande nätverk av obetydliga men samordnade handlingar, ett slags frihetlig spindelväv som kan få en sedan länge bestående mekanism på fall.

De här muterande miljardernas ökade tryck på all slags kulturell makt finns också med i Saskia Sassens teorier om ”globala städer”, liksom i Arjun Appadurais bok Vredens geografi där omvandlingen kallas ”cellulär demokratisering i arbete”. Men mest talande är kanske den uppdaterade hedonismens närvaro i Michael Hardts och Toni Negris kommande verk Commonwealth, som kretsar kring den vågade tesen att, som de uttrycker det, ”megastaden är för multituden vad fabriken var för arbetarklassen”.

Läser man ovanstående författare ihop med det senaste decenniets debatter om begreppspar som sjuk/frisk, kön/klass, djur/människa, kopia/original, man/kvinna, etc och uppskattar hur teknologins våld på naturen upplöser skillnaderna blir det progressiva innehållet tydligt. Det är säkert sant att andligheten just nu upplever en sorts statushöjning i hela världen, men ställd mot hedonismens globala smitta förefaller den rekylen relativt kraftlös. När varken kristendom eller marxism längre härskar oinskränkt utan måste dela alla möjliga världsbilder mellan sig finns trots allt bara en fast punkt: kroppen. Inte, som Onfray uttrycker det, den platonska idén om en tudelad kropp; kluven, stympad, dualistisk – utan vetenskapens postmoderna kropp, det levande köttet: sagolikt, betydelsefullt, genomkorsat av hittills okända krafter, bärandes på ännu outforskade förmågor.

Magnus Linton

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".