Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Österbotten & Västerbotten

Publicerat torsdag 10 september 2009 kl 12.54

Vart vänder man sig om man vill se lite längre än till granngårdens körsbärsträd? Vad behövs om man vill vidga blicken på svenskspråkig litteratur? Horisont, så klart.

Tidskriften Horisont som grundades 1954 blev en räddning för mig när jag tidigt 90-tal började läsa in mig på finländsk litteratur. Jag ville ta del av allt av den yngre generationen med Monika Fagerholm, Kjell Westö och poeten Agneta Enckell i spetsen.

För att plugga in det finlandssvenska och hänga med i utgivningen krävdes Hufvudstadsbladets kultursida, Ny Tid, Nya Argus och Horisont som ges ut av Svenska Österbottens litteraturförening. I sitt upplägg av essäer och recensionavdelning påminner den om Bonniers litterära magasin.

Horisont är en folkbildare som tidigt bemödade sig med att skriva djuplodande men inte akademiskt. Dörren stod på vid gavel för det nordiska. I Horisont analyseras rikssvensk och finlandssvensk litteratur som om de – hör och häpna! – tillhörde samma fåra. I fjol kom bland annat ett nummer med ung poesi där göteborgska Linn Hansén presenterades jämte det österbottniska stjärnskottet Matilda Södergran som debuterade i fjol med diktsamlingen Hon drar ådrorna ur.

Som rikssvensk läsare uppfattar jag Horisont som sympatisk, nästan beskedlig. Men inom Finland har Horisont genom åren ingått i en litteraturpolitisk polarisering mellan nord och syd. Österbotten kontra Helsingfors. Lite tillspetsat: Mellan bygdeförfattare - av vilka många var bönder och arbetarklass - och Helsingforsposörerna med akademisk utbildning och en släkt vars efternamn låter som namedropping ur litteraturhistorien.

Allt låter bekant från svenska positioneringar där bokförlagen med adress Stockholm är de som räknas och vars böcker recenseras på kultursidorna i storstadspress. Norrländska författare på små förlag hamnar på redaktionerna i bokhögen som inte anses värd spaltutrymme. Så här är det trots att det bästa vi har enligt traditionen kommit från Norrland, med Sara Lidman, P O Enquist och Torgny Lindgren i täten.

Österbottniska författare lierar sig gärna med norrländska kollegor – inspirerar varandra. Ända sedan 50-talet har norrlänningar haft en viktig plattform i just Horisont. Just då hade skönlitteratur som skildrade vidderna i norr medvind efter Sara Lidmans fenomenala framgångar med Tjärdalen och Hjortronlandet och Stina Aronsons mästerstycke Hitom himlen som utspelade sig i Norrbottens avkrokar.

Just den här traditionen – den fruktbara vänskapspakten - står i blickpunkten i Horisonts senaste nummer med tema Österbotten & Västerbotten. Poeten Ralf Andtbacka som bor och verkar i Vasa berättar att förnyelsen ofta kommer från Österbotten och nämner just poeten Matilda Södergran. Andtbacka säger : ”Både här och i Västerbotten finns någonting udda, egensinnigt och lite märkligt och allt sådant är värt att ta fasta på i en postmodern tid då identiteterna utjämnas.

Roligaste läsningen är intervjun med David Sandström bosatt i byn Brände, åtta mil från Umeå. Sandström var trummis i hardcore bandet Refused där Dennis Lyxén var en frontfigur. Nu spelar han bland annat i egna bandet David Sandström Overdrive.

Det var farmor som gav honom Sara Lidmans Tjärdalen för att han skulle känna igen sig i platsen och människorna. På en turné med bandet drabbades han av hemlängtan och började läsa Tjärdalen. Han fastnade för scenen där mor Agda småskäller på sitt spädbarn samtidigt som hon ammar. Sandström tänkte: ”Åt helvete! Det här var bekant på ett sätt som annan litteratur, dagspress, radio och tv inte var.”  Han säger: ”Precis så distribuerades ömheten i min egen uppväxt. Vi menar att uppskatta men gör det med ytligt sett grälsjuka ord.”

Så när Sandström gav ut en platta om sin morfar döpte han den till ett citat ur Sara Lidmans andra roman Hjortronlandet. Albumet heter Om det inte händer något innan i morgon så kommer jag.

Just det här saknar jag på kultursidorna och i kulturtidskrifter, artiklar och essäer där man kopplar ihop litteratur med andra konstnärliga genrer. Hur musiker inspireras av litteratur. Precis som nord har befruktat syd.

Anneli Jordahl

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".