Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Poorly Made in China

Publicerat fredag 11 september 2009 kl 14.03

Ja, hur farlig är egentligen den kinesiska exportindustrin? Ska man behöva vara rädd att tappa håret av det där billiga schampot från Lidl, ska man oroa sig för att barnen blir tungmetallsförgiftade av sina macdonaldsleksaker? Och vad beror den på egentligen, denna uppenbara nonchalans för hälsorisker? Har den att göra med att Kina fortfarande är ett utvecklingsland, där säkerheten kommer i andra hand? Eller finns det en ekonomisk förklaring, som en del globaliseringskritiker hävdar: att den låga kvaliteten på kinesiska produkter helt enkelt skulle vara en följd av de låga priserna, som vi i väst ju förväntar oss av de kinesiska tillverkarna?

Tja, kanske både både och och varken eller, om man ska tro den amerikanske ekonomen och författaren Paul Midler. Sanningen är som vanligt mer komplicerad. Midler har bott mer än tio år i Guangzhou i Sydkina och varit konsult åt otaliga amerikanska affärsmän som kommit dit i jakten på de låga priserna. I sin bok ”Poorly Made In China” – dåligt gjort i Kina, alltså – ger han en både häpnadsväckande och ofta komisk bild av verkligheten bakom lågprisindustrin.

I boken följer vi Bernie, en amerikansk entreprenör i tvål- och schampobranschen som tar kontakt med Midler för att få hjälp att sätta igång en tillverkning av hygienprodukter för amerikanska discountkedjor som till exempel Wal-Mart. De får kontakt med en fabrik några mil utanför Guangzhou, och i en minnesvärd scen i början av boken sitter Bernie strax efter det första besöket på fabriken i en barstol på hotellet och vrider och vänder på en schampoflaska medan han frågar sig: ”Hur i hela världen kan de göra det så billigt? Det borde inte vara möjligt.”

Och mycket riktigt: nästan genast börjar underliga saker hända. En av de första lasterna med schampo anländer till USA i kartonger som har säckat ihop under sin egen tyngd. Sedan är det själva plastflaskorna som plötsligt är så tunna att de knappt håller sig upprätt. Därefter börjar schampot plötsligt stelna i flaskorna, och efter ett tag upptäcker Midler själv att en av Bernies produkter har börjat lukta konstigt. För att reda ut problemet tar han med sig hela schamposerien till en doftexpert i Hongkong, som efter några rutinerade sniffar konstaterar att det numera är precis samma doft i allihop – nämligen mandel.

Den här sortens ständiga kvalitetsförsämringar är enligt Midler något man får räkna med när man gör affärer i Kina. Det är helt enkelt tillverkarnas sätt att bättra på marginalerna. Och frågan är förstås, med tanke på hur mycket fusk som avslöjas – hur mycket kan det då vara som aldrig upptäcks? Midler berättar att etiketterna på Bernies schampoflaskor har en liten kaninsymbol och texten ”inga djurtester” – något som kunderna i väst förstås blir glada för. Vad de slipper få reda på är att produkten inte utsätts för några andra tester heller. Efter att ha sett branschen inifrån berättar Midler att han slutar använda tvål när han duschar. För, som han säger: varför chansa?

Paul Midlers bok är på samma gång en alarmerande managementbok och en fascinerad kulturstudie. En rätt kul genrehybrid med andra ord. Som mellanhand mellan purkna amerikaner och trixande kineser hamnar Midler ofta själv i kläm, men väljer i slutändan att inte ta ställning, inte moralisera. Konflikterna handlar till stor del om skilda sätt att tänka, menar han. Där amerikaner och européer ser affärsförbindelsen som ett moraliskt kontrakt där ingångna avtal ska hållas, punkt, så betraktar kineserna avtalet mer som öppningsdraget i ett komplicerat spel, där ingenting är givet på förhand.

Men - visst handlar det också om vad de amerikanska kunderna är beredda att betala. Det absurda, skriver Midler, är ju att konsumenterna i USA, ett av världens rikaste länder, faktiskt är de som handlar allra billigast. Många av de varor som kostar en dollar i amerikanska så kallade dollarbutiker, kostar i fattiga länder i Latinamerika och Asien två eller rentav tre gånger så mycket. Billiga, kinesiska produkter till fyndpriser är helt enkelt något som amerikanska konsumenter har vant sig vid.

Och kineserna har förstått det här, förklarar Midler. De vet, att för att få en amerikansk kund på kroken måste de erbjuda sina produkter till ett pris som ligger nära eller till och med under tillverkningspriset. Å andra sidan får de genom dessa kunder tillgång till goodwill, knowhow, och patent som de sedan kan kopiera för andra marknader – med betydligt bättre lönsamhet. Och under tiden finns alltså en mängd olika sätt att knapra in på marginalerna. Till priset av kvalitet och hälsorisker – och ett och annat mänskligt liv.

Dan Jönsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".