Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

"Folkbiblioteken är ett frihets- och demokratiprojekt"

Publicerat tisdag 29 september 2009 kl 14.24

När folkbiblioteken ska debatteras tycker jag att man allt för ofta och allt för snabbt hamnar i en diskussion om bokens vara eller inte vara, om i vilken form informationen ska förmedlas, om någon ny teknik ska få sin plats, om man ska ha ett café eller inte eller om tv-spel är bra eller dåligt.

Det finns en tendens, som i exemplet Malmö, att så gärna vilja berätta om det nya, fina man vill göra att man glömmer att berätta på vilket sätt det ska bidra till folkbibliotekets uppgift. För mig är folkbiblioteken ett frihets- och demokratiprojekt som syftar till att frigöra mänsklig tanke och kraft genom att erbjuda fri tillgång till litteratur, kunskap och information i den form som efterfrågas. Det är den enskildes behov, uttalade och outtalade, och de behov som finns i det samhälle i vilket folkbiblioteket verkar som ska styra innehåll och utbud, inte statiska uppfattningar om hur ett bibliotek ska se ut eller inte se ut. Har man det för ögonen förstår man att uttrycken och utformningen av folkbiblioteket blir skiftande och tar sig olika uttryck. Vi människor är som bekant olika och då måste också biblioteken orka, vilja och förmå vara olika. Hellre än att prata om olika driftformer vill jag se en bibliotekslag som tar sin utgångspunkt i individen och lägger fast vad han eller hon har rätt att vänta sig – och det oavsett utförare. Jag gläds åt att Margareta Swanelid på Dieselverkstaden säger att ett biblioteks driftsform på intet sätt är avgörande för att nå framgång, utan att allt handlar om inställning, arbetssätt och medvetenhet om uppdraget - bibliotek åt alla. Så tror jag också att det är.

Jag hör ibland i debatten att vikande besöks- och utlåningssiffror visar att folkbiblioteksidén är omodern och har spelat ut sin roll. Det är ju nonsens. De vikande kurvorna kan självklart till del förklaras ändrade medievanor, ökad tillgänglighet och billigare böcker. Gott så. En annan förklaring är att invånarna inte i tillräcklig utsträckning nås av folkbiblioteken. Folkbiblioteken har blivit färre, främst genom nedlagda filialer, och verksamheten har koncentrerats till huvudbiblioteken. För många människor, t ex barn, äldre och biblioteksovana, har bibliotekens tillgänglighet minskat medan den förbättrats för andra. Här finns fortfarande stora utmaningar för både det fysiska och virtuella biblioteket. Ytterst handlar det om demokrati och jämlikhet.

Samtidigt som bokförsäljningen slår alla rekord ökar klyftorna mellan olika befolkningsgrupper när det gäller biblioteksbesök och läsning. Genom SOM-institutets rapporter vet vi att människor med hög utbildning läser mer och besöker bibliotek oftare än människor med lägre utbildning. Skolverket visar att barns användning av bibliotek har minskat mer i Sverige än i andra länder, att läsförståelsen sjunker och att nöjesläsarna blir allt färre. Enligt SCB:s välfärdsstatistik minskar barn och ungdomar både sina biblioteksbesök och -lån. Utvecklingen möts inte av en markant ökad barnboksförsäljning. Jag tror inte att man med fog kan säga att folkbibliotekets tillgängliggörande skönlitteratur för barn och vuxna har spelat ut sin roll. Tvärtom synes det.

Olika undersökningar pekar på oroande digitala klyftor. Sammantaget ser man att det finns betydande skillnader mellan personer med olika utbildningsnivå, mellan olika delar av landet och mellan generationer. Här har folkbiblioteken en uppgift att fylla.

 Yttrandefriheten är i Sverige grundlagsfäst. Varje medborgare är fri att delge upplysningar eller uttrycka tankar, åsikter och känslor. En verklig yttrandefrihet fordrar att alla har tillgång till ett språk, till kunskaper och information. Det krävs även att det finns en mångfald arenor som är lätt tillgängliga för människor oberoende av social tillhörighet, kön, yrke, geografisk belägenhet, etniskt ursprung eller funktionshinder. Skulle ett modernt samhälle inte behöva denna typ av arenor? Tanken svindlar. Biblioteken måste i det här perspektivet ses som självklara.

Tyngdpunkterna varierar mellan olika folkbibliotek. En del satsar på caféer för att nå ut, andra tar in tv-spel i samlingarna, de flesta gallrar ut gamla och inaktuella böcker – kanske för att ge plats åt muntlig berättartradition och andra konstformer. Ny teknik och nya metoder kommer och går. Det är inget att skrämmas av om det sker med utgångspunkt i människans behov, önskningar, vetgirighet och nyfikenhet. Då gör folkbiblioteken det de ska göra. 

Niclas Lindberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".