Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Underhållande men umbärlig tidskrift

Publicerat onsdag 7 oktober 2009 kl 17.06

Varje gång jag svängde in på den lilla grusvägen och närmade mig torpet var det med andan i halsen. Säg inte att huliganerna varit där igen och saboterat allt?

Tyvärr hände det värsta, titt som tätt. Jag talar inte om inbrottstjuvar. Jag talar om huligangrisarna. Unga vildsvin från trasiga familjeförhållanden. Ofta mötte jag ett massakrerat grönsaksland och ledsna solbrudar med rötterna i vädret. Håligheter. Stora stenar kringflyttade. Det var som om en mindre grävskopa farit fram för att hitta rötter och mask.  Allt arbete, alla dyra plantor, allt pysslande med sticklingar, frön och sättpotatis. Förgäves.

Jag levde då mina somrar på Sveriges vildsvinstätaste marker, Sörmland, nära Tullgarns slott. Vagnhärad. Trots tolv år på denna plats såg jag vildsvin – detta oerhört skygga djur - ytterst få gånger. Fascinerades av hur de dundrade fram över åkrarna. Som små, framtunga tjurar. Kungen jagade där och kocken och skådespelaren Per Morberg. Och hade jag varit bonde och haft grödorna som min utkomst hade även jag skaffat jaktlicens.

Nu bor jag året om på landet, men på en något mindre vildsvinstät plats. Min garderob drar allt mer åt jaktlooken. Olivgrönt. Vatten- och vindtäta tyger. Det smäller återigen i skogarna. Den första oktober blev det tillåtet att jaga rådjur, hjort och vildsvin. På måndag inleds älgjakten.

Vildsvinen i Sverige har utrotats vid ett antal tillfällen. Så har de rymt från inhägnader för att återigen ströva fritt i skogarna. 1988 tog regeringen beslutet att vildsvinen tillhör den svenska faunan. Vi talar om ett ytterst tåligt överlevnadskraftigt djur och vildsvinsstammen ökar med besked. Skadorna i jordbruket är enorma. Bönerna sover inte på nätterna. 

År 2000 sköts 5 000 vildsvin runt om i landet. I år beräknar man att 40 000 vildsvin kommer att skjutas. Det finns helt enkelt efterfrågan på råd och rön vad gäller vildsvin. Och bland alla nichade tidskrifter i tidningsställen finns tidningen Vildsvin, aktuell med sitt andra nummer sedan den grundades 2008 och producerades av redaktionen för Jaktmarker och Fiskevatten.

Det var tänkt att Vildsvin skulle komma med fyra nr per år. Men det ser ut som  att denna smala tidskrift håller för ett nummer per år.  Ja, det går kanske inte att variera tips på jägarställ sydda av prasselfria tyger, byxor med särskilt skydd mot vildsvinsbetar på utsatta kroppsdelar, effektivaste foderspridaren, planering av lockbeten, extremt skarpa knivar med japanskt stål, tips på specialträning för jakthundar. Det kan nämligen ta flera generationer att avla fram hundar för vildsvinsdrev. Recept på grillad vildgris.  

För mig som är novis är det nog lättare att roas av informationen. Tidningen skryter om 108 sidor om vildsvin. Visst, men en fjärdedel är reklam. Reportagen är däremot välskrivna och jaktanekdoterna är en tradition. Lite mytologisering hör till. Här kan läsaren också följa den infekterade diskussionen mellan jakträttsinnehavare och bönder som tvistar om hur skadegörelse på grödor kan undvikas på bästa sätt.

Vildsvinsstammen sträcker sig från Skåne till norr om Dalälven och tongångarna är olika i landet. I Färgtofta i Skåne kräver bönderna utrotning. I Småländska Bullerbyn samarbetar jaktmarkägare och bönder om vildsvinen och ser stammen som en resurs.

Vill man slippa skadegörelse ska man undvika sikta på suggorna. Det är hon som leder flocken i vildsvinens matriarkat. Hon som lär de små svinen att hitta fredade foderplatser, inte springa ut på åkrarna där de är synliga för jägare. Har hon nyfödda kultingar som blir moderlösa löper de amok och riskerar bli just huligangrisar som demolerar trädgårdar.

Problemet är bara att det kan vara mycket svårt att skilja en ung galt från en sugga. Skytten tycker sig se betar just där suggan har en vit hårstrimma.

Men det finns ett sätt att locka galtarna i skottlinjen. Man kan nämligen sitta i vakttorn och spraya en buske i närheten med Feral Fire. Ett doftferomon som är ett koncentrat av urin från brunstiga suggor. Detta påstås lura storgalten rakt i fällan.

Men vildsvin är svårjagade och oberäkneliga. I ett gripande bildreportage kan man följa hur en ung galt rusar ifrån jägarna upp på en bergsknalle och dyker i snygg båge rakt ned i en sjö. Snart syns bara trynet som ett periskop vid vattenytan. Ett språng mot friheten. Är Disney underrättade?

Jag frågar grannen som jagar varje höst och tränar en egen jakthund vilka facktidningar han läser. Jo, för hans del gäller Svensk Jakt, Jägareförbundets medlemstidning. Där står allt han behöver veta.

Vi får se hur många nummer den underhållande tidskriften Vildsvin kommer ut i. Eftersom det redan finns så många jakttidningar som även bevakar vildsvinsfrågan så kan jag tänka att Vildsvin är en djärv idé som i längden är umbärlig. 

Anneli Jordahl

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".