Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Globaliserad Allemansrätt

Publicerat tisdag 13 oktober 2009 kl 15.28

Kan man tänka sig en Allemansrätt som inte bara gäller i skogen utan också i staden och över hela världen?

Allemansrätten är en så kallad sedvanerätt och innebär vissa rättigheter för alla att färdas över annans mark och tillfälligt uppehålla sig där. Med rätten följer krav på hänsyn och varsamhet, som Naturvårdsverket definierar i parollen: ”Inte störa, inte förstöra.”

Enligt myten går Allemansrätten tillbaka till medeltiden och den urgamla rätten för vandrare genom de mörka Smålandsskogarna att som färdkost plocka en näve hasselnötter om dagen. Själva begreppet är dock av betydligt senare datum. Det etablerades i samband med 1940 års Fritidsutredning och syftade till att bereda tätorternas växande befolkning möjlighet att komma ut i naturen och koppla av – en framtidsutsikt som oroade mången markägare. I bästa Saltsjöbadsanda lämnades konflikthanteringen till ”parterna” själva. Det gick så bra att 1994 skrevs Allemansrätten in i Grundlagen: ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten.” Själv ingen lag är Allemansrätten omgärdad av lagar som talar om vad den inte omfattar, alltså vad som är förbjudet.

Allemansrätten kastar ljus över vad demokrati är och kan vara, och vad som krävs för att den ska bli vad den kan vara. Allemansrätten stipulerar vissa inskränkningar av Äganderättens friheter. Utan dessa inskränkningar funnes ingen Allemansrätt, ingen allmän rörelse- och relativ brukarfrihet – utan bara avspärrningar, grindar, vaktbolag och skyltar med ”Privat Område”. Bör man av detta dra slutsatsen att Äganderätten står i motsättning till Allemansrätten och verklig demokrati? Kan man tänka sig en global Grundlag som stipulerar: ”Alla ska ha tillgång till staden enligt allemansrätten.”

Sådana frågor restes vid en konferens i Göteborg i helgen: ”What is the Common?” Under det senaste decenniet har the Common, Allmänningen, liksom besläktade begrepp som ”offentlighet” och ”kollektiva nyttigheter”, vuxit i aktualitet lite varstans i världen, inte sällan i samband med disparata och ibland desperata befrielserörelser: jordlösa lantarbetare i Brasilien, västerländsk storstadsungdom som ”reclaimar”, återkräver, gator och torg från kommersens och bilismens herravälde, iranska studenter som protesterar mot regimens restriktioner mot tankens och kroppens frihet, hemlösa i New York som organiserar sig mot lyxrenoveringen som utestänger dem från deras egen stad.

De här ”befrielserörelserna” uppfattar sig själva som Allemansrättsrörelser. De syftar till att vidga demokratins rum och medborgarnas rörelsefrihet. Den globaliserade Allemansrättsrörelsen – som ibland kallas den globala rättviserörelsen – har inte mer än ett gemensamt: en annan värld måste vara möjlig.

Den brittiske geografen David Harvey, numera verksam i New York, har ägnat sitt yrkesliv åt att förstå sambanden mellan politisk ekonomi och geografi, mellan kapitalism och stad. I Göteborg berättade han om projektet ”Rights to the city”, som han engagerat sig i. Det är koalition av sociala rörelser och akademiker i New York City som gått samman för att ge alternativ till borgmästare Michael Bloombergs medvetna segregering av staden.

Harvey påminde om att den senaste krisen för kapitalismen hade sitt ursprung i den vidlyftiga bostadslånepolitik som av inte minst ideologiska skäl ville göra varje amerikan till ägare av sin bostad. Nu svänger pendeln åt andra hållet och för första gången på flera decennier kan man från politiskt ansvarigt håll höra röster som pläderar för en nationell stadsplanering i USA.

Samtidigt varnade Harvey för att göra allmänningen till ett undantagsområde omgärdat av Äganderättens regelverk. Vänsterns stora misstag under senare tid är att nöja sig med små nostalgiska reservat och drömmar om ”det enkla livet” i stället för att utveckla en föreställning om ”allmänningen” i global skala. Detta är inte bara en utopi, hävdade Harvey, utan en nödvändighet, ja, mänsklighetens chans till överlevnad. Problemen i de framväxande megastäderna, finanskrisen och inte minst klimatkrisen pekar på behovet av en i grunden förändrad praxis: ett annat förhållningssätt till människor, natur och teknik. Ett förhållningssätt som skiljer mellan tillväxt och utveckling och mellan Äganderätt och Allemansrätt.

Mikael Löfgren

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".