Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Forntiden som politisk konflikt (2)

Publicerat måndag 26 oktober 2009 kl 15.09

Har man arbetat med frågor kring arkeologi och museer i Asien väcker en bok med titeln "Who owns antiquity. Museums and the battle over our ancient heritage" förstås nyfikenhet. Författaren är chefen för Art Institute i Chicago, James Cuno som etiketterar sig själv - en "cultural property internationalist".

 Det skulle vara lätt att raljera över hans 162 sidor tunna bok. De rättmätiga ägarna till antika föremål är de som kan betala, men resurserna får inte vara nationellt förankrade. Han störs t ex av att museiinstitutioner i Kina nu konkurrerar med rika aktörer i västvärlden på antikvitetsmarknaden för Östasiatiska kulturföremål. I vägen för de rättmätiga ägare står vidare enligt Cuno ett ca 40 år ungt internationellt regelverk som ger stater möjlighet att ta spjärn i nationell lagstiftning för att förhindra utförsel av givna kulturföremål och att resa frågor kring återförande.

Perspektivet är de privilegierades och det är deras historia som är värd att berättas. Förståelsen av människor och samhälle i Medelhavsområdet 500 fvtb-500 evtb reduceras till en studentgrupps upplevelse av en vackert bemålad kruksskärva från ett odokumenterat sammanhang. Huvudfåran i den klassiska arkeologin släpade ju efter under större delen av 1900-talet när det gäller fältmetod och frågeställningar. Med Cuno vid rodret i de arkeologiska samarbetsprojekt som han föreslår skulle disciplinen ha blivit kvar på den nivån.

"Det encyklopediska museet" är hans modell. Som British Museum. Hela världen under ett tak. Och hur läser man världens historia i utställningar där? I Sydasiengalleriet på British Museum står uteslutande religiös skulptur. Galleriet presenterar sig genom en av Sydasiens mäktigaste bronsskulpturer, gudinnan Tara, gjuten på Sri Lanka under 900-talet efter vår tideräknings början. Vad får vi veta genom föremålsetiketten? Att hon hittades i skogen av en brittisk tjänsteman. De museisamlingar som fortfarande idag presenteras i en kolonialmakts tradition ger oss inte förutsättningar att förstå världen.

Korrekt noterar han problemet med att det materiella kulturarvet idag används när man skall mobilisera meningsfränder för att skära halsen av grannen. Och det är här vi kan börja plocka ner hans argumentation. Den politiska nivå vi som individer kan hoppas på att påverka är statens och över globen finns skilda typer av erfarenheter. Sveriges lagstiftning och praktik är en. Under sex decennier från 1936 drog Fornminnesinventeringen över landet - socken för socken. När Fornminnesinventeringen monterades ned i mitten av 1990-talet tog skogsvårdsorganisationen vid vad gäller skogsmarken. De offentligt tillgängliga digitala ekonomiska kartorna redovisar nu lämningar av slott såväl som koja. Samiska och skogsfinska kulturlämningar inventeras och förtecknas nu likt andra spår av tidigare verksamhet. Denna utveckling är inte driven av den anonyma statens direktiv utan är ett resultat av en brett förankrad föreställning om att landets historia inte bara är överhetens.
Vidare är inga stater monoliter. Det är inte bara företrädare för stater som brukar kulturarvet i aggressiva syften. De indiska hinduiska högerpartier som drev fram förstörelsen av 1500-talsmoskén i Ayodhya och de efterföljande morden på muslimer och som sedan förhindrade att Världsarkeologkongressen i New Delhi 1994 tog en gemensam resolution till skydd för allas kulturarv mötte sina kraftfullaste motståndare i landsmän, indiska arkeologer och historiker.

På Sri Lanka använder buddhistiska fanatiker kulturarvet för att förneka den hinduiska tamilska minoriteten hemortsrätt. Samma grupp försöker förhindra fältforskning av järnålderstida lämningar. Men det är också på Sri Lanka som de arkeologer och historiker finns som gör motstånd mot detta.
Det internationella regelverket kring handeln med kulturföremål avfärdar författaren med påståendet att det inte minskat förödelsen på fornlämningsplatserna. Den som följt med vet att krig, kaos och fattigdom över tid är de markfasta fornlämningarnas, kulturlagrens och kulturföremålens främsta fiende. Vi vet att de krig hans egen regering för, exempelvis det i Irak sedan 6 år, har inneburit en katastrofal försämring av läget. Att det internationella regelverket ger en plattform för t ex tullmyndigheter världen över att hjälpa till att fånga in vad som rövats gör Cuno inte någon ansats att diskutera. Inte heller kan han visa att regelverket står i vägen för möjliga lösningar.

I april 1984 stod jag med arkeologen prof Senake Bandaranayake från Sri Lanka framför dåvarande Etnografiska museet i Göteborg. Han påpekade att skolbarn i Göteborg kunde se kulturföremål från Afrika och Sydamerika - medan skolbarn på Sri Lanka inte hade möjlighet att bekanta sig ens med grannområdet Tamil Nadus rika tradition av hinduiska bronser. Genom tiderna har exportporslin från Kina passerat lankesiska hamnar där skärvmaterialet nu ligger i drivor. Men porslinsföremålen är inte tillgängligt på Nationalmuseet i Colombo.
Ett fyndfördelningsprojekt på Sri Lanka med Art Institute i Chicago skulle inte lösa något av dessa problem. Men kollegor världen över intresserar sig för frågorna och med dessa kan vi samarbeta mot missbruk av kulturarvet i förtryckande syfte och för att mänsklighetens kulturarv skall bli tillgängligt inte bara i metropolerna i väst. Under det arbetet kan det internationella regelverket och nationell lagstiftning tjäna oss väl som skydd mot köpstarka aktörer. Berörda regeringar och museiinstitutioner får ta omaket med eventuella diskussioner kring återförande av kulturföremål.

Eva Myrdal

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".