Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Hur gammalt är Kina?

Publicerat tisdag 27 oktober 2009 kl 11.06

I Kina fylls de nationella tidningarna allt som oftast av business as usual. Det handlar om nyss undertecknade ekonomiska samarbetsavtal, om stororder, om uppgångar i börskurvorna. På bilderna ser man kinesiska affärsmän skaka hand med västerländska affärsmän, eller med varandra. Handlar det om politik är det som regel fråga om goda nyheter, åtminstone i fall det inte finns en möjlighet att ge en liten känga åt västvärlden, allra helst då Amerika.

Men där den statskontrollerade nationella pressen fullföljer sin plikt som propagandarör för staten, där fyller Kinas miljoner bloggar ett tomrum. Enligt officiella uppgifter finns det hela 180 miljoner bloggare i Kina  - stämmer det betyder det att mer än hälften av Kinas totala antal internetanvändare skriver bloggar. Och trots att en stor del av bloggarna handlar om skvaller, kändisar eller är personliga dagböcker blir det allt tydligare att det finns en gryende kinesisk samhällsdebatt på internet.

Censuren till trots rymmer nätet nämligen förvånansvärt mycket plats för både kritik och diskussion om samhälle och politik – åtminstone så länge de inte formulerar alltför stark kritik av kommunistpartiet och dess envälde. Det spekuleras rentav att regeringen medvetet upplåtit internet som ett slags ventil för yttrandefriheten,  för att kunna känna efter vad folket önskar – och därigenom kunna justera sin politik och på det sättet öka på partiets popularitet.

Det finns många exempel på hur bloggare påverkat inte bara samhällsdebatten utan också både politiska och ekonomiska beslut. År 2007 lyckades demonstranter i samarbete med bloggare förhindra byggandet av en stor kemikaliefabrik nära den sydliga hamnstaden Xiamen. Bilder och information om demonstrationer mot fabriken spred sig som en löpeld genom kinesiska bloggar. Trots att censuren jobbade hårt för att förhindra spridandet av bilderna låg bloggarna alltid ett steg före – så fort en sida blockerades hade informationen redan kopierats vidare till en annan sida. Och i slutändan var det folket och bloggarna som vann - fabriken flyttades till en mer avlägsen plats. Den här segern hade en stor symbolisk betydelse - den visade att vanligt folk hade en möjlighet att skapa och sprida sina egna nyheter – något som tidigare varit helt omöjligt i Kina.

Bloggarna är enkla att använda, informationen sprids snabbt, och framför allt – man kan vara anonym som bloggare. Jag intervjuade en kinesisk journalist som skriver en privat blogg som hon kallar ”sanningen bakom nyheterna”. Bloggen har en halv miljon läsare. Journalisten ville på grund av sitt arbete inte avslöja sitt namn men uttryckte det så här: ”Trots internetcensuren ger bloggarna oss åtminstone en viss grad av frihet. Tidningarna har ingen självständighet, vi journalister får inför varje viktig händelse ett officiellt utlåtande om vad vi ska skriva. Men trots att jag själv är partimedlem och jobbar som journalist på en av partiets tidningar tycker jag det är fel att medierna fungerar som partiets språkrör.”

I oktober var den stora officiella nyheten naturligtvis folkrepubliken Kinas sextionde födelsedag, som firades med stor pompa och ståt. De kinesiska tidningarnas förstasidor var fyllda av nationella symboler, röda stjärnor och glada folkmassor. Många tidningar valde också att uppvisa en bild som kopplar samman både det gamla och det nya Kina - rättare sagt Mao Zedongs porträtt som blickar ner från Himmelska fridens port. Men då några av de statliga medierna gick så långt som att tala om nationens födelsedag reagerade mången vanlig läsare med förbluffning - Kina är väl minsann betydligt äldre än sextio år? Än en gång fanns de skarpaste kritikerna på nätet, bland bloggarna. Kommentatorn Li Zhenxi konstaterar i ett sarkastiskt blogginlägg att man kunde kalla dagen för republikens eller folkrepublikens födelsedag, måhända för ”Nya Kinas” födelsedag, men att det var ett grovt skämt att kalla årsdagen för ”Fosterlandets födelsedag” - Kina hade ju varit Kina i tusentals år, oavsett vilken regering som satt vid makten.

Det är här debatten blir speciellt intressant. Det kinesiska kommunistpartiet har arbetat hårt för att främja kinesernas fosterlandskärlek – samtidigt som partiet dragit likhetstecken mellan sig själva och fosterlandet. Debatten på internet visar att folk inte är så lättköpta. När propagandan går för långt i de statskontrollerade medierna ger folk utlopp för sin irritation i bloggarna. Genom att ifrågasätta propagandan ifrågasätter bloggarna samtidigt också regimens legimititet som enda representant för den kinesiska nationen. Och någonstans där, i den virtuella insikten om att Kinas historia inte är lika med partiets historia, och att Kinas framtid därmed inte heller för alltid behöver vara knuten till partiets framtid – där, tror jag, kan någonting helt nytt uppstå.

Karin Tötterman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".