Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

"Freud och psykoanalysen hjälper oss att förstå det obegripliga"

Publicerat tisdag 27 oktober 2009 kl 11.11

Psykoanalysen, så som Freud har formulerat den, handlar om begär, om fantasier, om skuld och omedvetna komplex. Allt det här har på något sätt med sexualitet att göra. Inte om det vi idag kallar sex, det är en annan sak. Sexualiteten, för Freud, är betydligt mer mångbottnad. Den drivs ett slags vilja till lust som organiserar vårt psyke. Men sexualiteten är också ett öde. Våra liv spänns ut i en väv som tvinnas mellan sexualiteten och döden.

Det är i denna väv det universum utvecklas som Freud kallar det omedvetna. Våra handlingar, och vårt sätt att möta världen, bottnar alltså inte i rationella beslut. De bottnar i motiv som är dolda för oss själva. Därmed har psykoanalysen något att säga inte bara om den människa som söker sig till psykoanalytikerns soffa. Den säger oss också något om det mänskliga som sådant, om våra liv som enskilda personer, och om våra samhällen.

Psykoanalysen blev, allt ifrån 1900-talets början, en influens för konstnärer och författare. Men den blev också, och det är inte mindre viktigt, ett kritiskt instrument. För en del av de intellektuella som tog strid mot 1900-talets totalitära rörelser var psykoanalysen nödvändig för att förstå de drivkrafter som var i omlopp. Frankfurtskolan pekade tydligt på de impulser som styrde behovet av en stark ledare, och analyserade viljan att avskilja sig från och stöta bort något som betraktades som svagare, men som egentligen var en spegling av det egna jaget. Än idag är det få som på allvar lyckats utmana psykoanalysen då det gäller att förstå det obegripliga. Eller den drastiska vändning som sker i  ett samhälle då dess invånare plötsligt säger sig: det är inte jag, det är han! Det är inte mig det är fel på, det är henne! Det är inte oss det är fel på, det är dom!

Ändå är det få rörelser som har blivit så kritiserade som psykoanalysen. Michel Foucaults inflytelserika Sexualitetens historia, till exempel, gör processen kort med Freud. Han menar att psykoanalysen är ett symptom på borgerlighetens besatthet med sexualiteten: en besatthet som tjänar till att göra sexualiteten till en sjukligt stor del av våra liv. Det finns inga bortträngda begär som inte psykoanalysen själv har varit med om att skapa, menar Foucault. Och han sätter fingret på en annan viktig punkt: det är borgerligheten som drivit fram denna besatthet, en borgerlighet som sedan disciplinerar sig själv genom att försöka behärska en drift som de själva frammanat.

Man skulle kanske kunna säga att psykoanalysen inte direkt fått något genomslag i de bredare lagren. I Freuds eget Wien var det borgarklassen som sökte sig till psykoanalytikerna. I stort kan man säga att den utvecklingen verkar ha fortsatt: det är kanske främst konstnärer, intellektuella och en bildad borgerlighet som intresserat sig för psykoanalysen. Därför blir det inte någon folkstorm om psykoanalysen skulle dö ut som terapiform, och ersättas av KBT. De psykoanalytiska teorierna har blivit utskällda och förlöjligade för allt från deras ovetenskaplighet till deras oförmåga att se bortom sin egen heteronormativitet. Hur kommer det sig då att Freud inte är död och begraven en gång för alla?

När det gäller psykoanalysen är kanske det mest intressanta på hur oändligt många sätt den har givit upphov till kreativa missförstånd. När de manliga surrealisterna i Paris bestämde sig för att undersöka sin sexualitet, i ett gruppsamtal som gick till eftervärlden i tidskriften La revolution surrealiste, så var det självklart för dem att sexualiteten var navet i deras liv och att de var sin sexualitet. Barnsligt omedvetna om komplexiteten i Freuds begrepp om sexualiteten, eller om dödsdriften för den delen, analyserade de sig själva i grupp. De manliga surrealisterna i Bretons Paris må ha varit kända manschauvinister, och projicerade sina fantasier om Kvinnan, med stort K, i sina verk. Men i sina undersökningar av sexualiteten blir de medvetna om något viktigt: det är inte hon, det är jag. En sådan insikt hade varit omöjlig utan Freud.

Och låt oss i en serie av kreativa missförstånd lägga också de kvinnliga surrealisterna. De som likt Leonor Fini, Dorothea Tanning eller Frida Kahlo målade sig själva som barn, som mytiska väsen eller som djur. Istället för att skriva om eller utmana de kulturella fantasierna om det kvinnliga iscensatte de samma fantasier, och gjorde dem till sina.

Låt oss i den här raden av kreativa missförstånd lägga också psykiatrikern Frantz Fanon, som på 60-talet använder Freud för att förstå hur svarta och européer betingar varandra i sitt rastänkande, och hur deras relation blir asymmetrisk. Den vite mannen  projicerar omedvetet en sexuell kapacitet på den svarte mannen som han inte har själv. Den svarte mannen däremot är smärtsamt medveten om den underlägsenhet han förväntas visa i det vita samhället.

I alla de här exemplen ser vi tydligt hur en frågeställning kommer tillbaka. Är det jag, eller är det han?  Är det hon, eller är det jag? Vi mot dem. De mot oss. Det finns all anledning att vara rädda för den dag då Freud begravs, då den här frågan mister sin aktualitet. Då det inte längre finns en fråga. Då det blir: det är inte jag, det är dom. Det är inte vi, det är han. Då vi slutar att betrakta oss som upphovet till våra  begär eller våra fantasier. Eller då vi vägrar inse att vi är delaktiga i en kultur som producerar fantasier som avskiljer, klyver och exkluderar. Det kan handla om fantasier om det andra könet, om andra hudfärger, om andra folk. Före Freud fanns det inga instrument att förstå sådana fantasier.

Cecilia Sjöholm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".