Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Win- win - win i klimatfrågan

Publicerat måndag 11 januari 2010 kl 09.00

Trots många år av förberedelser lyckades klimatmötet i Köpenhamn inte åstadkomma det avtal om en minskning av utsläppen av växthusgaser som, enligt forskarna, behövs för att stabilisera klimatet.

Det visar att vi saknar beslutsmekanismer för att hantera stora och allvarliga risker på internationell nivå. Köpenhamnsmötet visar också hur svårt det är att lösa klimatfrågan separat. Klimatförändringen är ett symptom på djupgående brister i vårt ekonomiska system. Formerna för energianvändningen är ett huvudproblem. Klimatfrågan måste därför integreras med utvecklingsdiskussionen i stort. Hur ska tillväxten se ut? Hur undvika att klimatet skenar och att de viktigaste ekosystemen bryts ned? I denna fråga ligger stor sprängkraft. Debatten hittills förs främst bland forskare och det civila samhället. För de flesta politiska makthavare är frågan ytterst obekväm eftersom den förutsätter stort nytänkande vad gäller sättet att organisera ekonomin. Det är därför inte mycket som talar för att den nödvändiga breddningen kommer till stånd just nu. Men diskussionen är livsviktig – för att öka medvetenheten och förbereda för en ny utvecklingsmodell.

  Den stora frågan på kort sikt är självfallet hur klimatförhandlingarna skall gå vidare? Är det över huvud taget meningsfullt att fortsätta tro på ett bindande avtal på internationell nivå? Både USA, Kina och Indien har klart visat att man inte vill delta i ett sådant. Deras alternativ är istället att bygga samarbetet kring åtgärder på nationell nivå. Med ett sådant upplägg finns dock inga garantier för var utsläppen hamnar totalt sett. En temperaturökning på både 3 och 4 grader Celsius är fullt möjlig, för att inte säga sannolik. I en sådan modell är det vidare svårt att se hur en handel med utsläppsrätter skulle kunna fungera.

 Vad som därför krävs är kreativt tänkande. Kan världen hitta andra vägar till målet än den modell som hittills prövats? Kan en tvåstegsmodell vara vägen framåt?

 En sådan modell skulle innebära att förhandlingarna fortsätter, med målet att försöka förbättra överenskommelsen från Köpenhamn. Parallellt skulle fokus riktas på åtgärder inom energiområdet som har stor relevans, även vid sidan av klimatet.

 Det finns i själva verket en rad goda argument att ställa om energisystemet och överge de fossila bränslena till förmån för andra alternativ - som ökad trygghet i energiförsörjningen, lägre energikostnader och minskade luftföroreningar. I många fattiga länder tillkommer ännu ett argument: möjligheterna att bryta fattigdomens grepp.

 Mer än 2 miljarder fattiga människor saknar idag all tillgång till moderna energibärare. Så länge dom är hänvisade till brännved och djurspillning blir det ingen utveckling. För dem representerar nya energilösningar - byggda på sol, vind, modern biomassa och effektivitet – en enorm möjlighet. Om energibehoven istället tillfredställs med hjälp av fossila bränslen blir konsekvesnerna ödesdigra.

 Vid sidan av klimatförhandlingarna bör därför ett brett samarbete inledas internationellt på tre viktiga områden:

 För det första, att kraftigt öka effektiviteten i energianvändningen. Potentialen är stor – lågt räknat 20-30%, men i realiteten säkert 50%. Globala överenskommelser för att öka energieffektiviteten för nya fordon, byggnader och all elektrisk utrustning skulle dra ned energianvändningen radikalt. På samma gång skulle klimatutsläppen minska.

 För det andra, att etablera ett kraftigt stöd för investeringar i förnybar energi i utvecklingsländerna. Sol och vind är idag dyrare än att bränna kol. Därför behövs ett finansiellt stöd för att betala merkostnaden, precis på samma sätt som vi i Europa har gröna certifikat och feed-in tariffer. Ett sådant program skulle vara ett effektivt redskap i fattigdomsarbetet och därtill minska klimatutsläppen.

 För det tredje, att mångdubbla det statliga stödet för energiforskning. Energiforskningen får idag mindre än hälften i relation till BNP än vad som gällde på 1980-talet. Det borde rimligen vara tvärtom.

För att sammanfatta: Det finns inga enkla svar på misslyckandet i Köpenhamn. Vissa framsteg nåddes dock, bl and annat vad gäller skyddet av regnskogen. Låt oss bygga på dessa och sedan arbeta dels för att bredda klimatdiskussionen till att omfatta utvecklingsfrågorna i stort, dels satsa på åtgärder av win-win-win-karaktär. Breda satsningar på att effektivisera energianvändningen är en given sådan. Detsamma gäller massiva investeringar i förnybar energi i de fattiga länderna. På båda dessa områden finns ingen ursäkt att inte agera.

Anders Wijkman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".