Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Public Interest Company

Publicerat tisdag 12 januari 2010 kl 13.32

Politiska analyser av vinster eller förluster med offentligt ägande har i stort sett lyst med sin frånvaro sedan 80-talet. Det har blivit en självklar norm att privatisering leder till effektivisering och konkurrens. Till och med våra sedlar trycks i dag av ett utländskt bolag. Alliansen och Socialdemokraterna har båda massivt sålt de offentliga bolagen, utan resonemang om vilka effekter det har på människors vardag.

Men även om man efter en politisk analys skulle komma fram till slutsatsen att ett bolag bör säljas kan man inte bortse från frågan: Vem driver verksamheten i stället? Denna centrala fråga lyser märkligt nog nästan helt med sin frånvaro i debatten kring utförsäljningen av statens företag. Ska vi överlåta våra gemensamt ägda bolag till en världsmarknad alltmer dominerad av ett fåtal transnationella koncerner?

Storbolag vars aktiekapital i växande grad köps upp av diktaturländers statsfonder?

Public Interest Company – PIC
Utförsäljning av viktiga samhällsfunktioner till ryska oligarker, kommunistiska statsfonder från Kina eller feodala monarkier från mellanöstern är knappast ett steg på vägen mot ett mer demokratiskt samhälle, eller hur?

Måste offentligt ägande vara i form av traditionella bolag? Med tiden blir de alltmer lika privata bolag och tar inget särskilt samhällsansvar. Ursprungligen var syftet med offentligt ägda bolag att under rimliga villkor förse alla med läkemedel, energi, järnvägar och post mm. Ett sätt att åstadkomma mer mångfald i ekonomin men samtidigt behålla det offentliga ägandet kan vara att pröva det brittiska konceptet Public Interest Company (PIC). Denna nya företagsform bygger på så kallad "stakeholder theory". Det innebär att alla grupper som berörs av ett företags verksamhet också ska ha medinflytande i styrelserummens beslutsprocesser – antingen genom representation där eller via remissförfarande med möjlighet till vetorätt.

I ett företag organiserat som PIC får inte bara ägare och anställda medbestämmande, utan även underleverantörer, kunder och ortsbor möjlighet att göra sin röst hörd då avgörande beslut fattas. Ibland deltar även framtida generationer  representerade av miljöorganisationer. Eftersom syftet med företaget är att producera allmännytta återinvesteras alltid vinsten i verksamheten för att skapa mer nytta i form av miljöarbete och bättre villkor både för personal och kunder.

Brittisk PIC-modell
Banverkets brittiska motsvarighet utgör ett bra exempel på PIC-modellen. Styrelsen består där av representanter för resenärer, tågoperatörer, anställda och allmänhet. Man kan agera relativt självständigt på finansmarknaderna och bland annat ge ut obligationer. Det ger en självständighet i förhållande till statsmakten. Denna företagsform halvvägs mellan privat och offentligt bolag förenar det bästa från två världar.

Under Thatcherepoken, då vinstdrivande bolag hade hand om rälsen, rann överskotten rakt ner i aktieägares fickor. Nu går vinsten till att förbättra det tidigare så eftersatta underhållet. Man har större självständighet gentemot ministrar och centralbyråkrater än vad traditionella statsföretag brukar ha och det möjliggör mer brukarinflytande och mindre styrning ovanifrån.

Walesiskt exempel
Welsh Water, som dominerar vattendistributionen i Wales, utgör ett annat exempel på hur omvandling till allmänintressebolag kan häva en misslyckad privatisering. Överskotten går nu till förbättrad infrastruktur och sänkta avgifter istället för, som tidigare, till aktieutdelningar och företaget är i dag mycket välskött. Då återupprättas den ursprungliga idén med offentligt ägande, att tjäna medborgarnas och samhällets bästa och att komplettera den privata sektorn.

Ett intressant exempel för ombildning till PIC vore Vattenfall, som totalt misslyckats med att, som bolagsordningen kräver, vara ett föredöme på miljöområdet. Maximal kortsiktig vinst har istället blivit målet. Det ser vi på brunkolsfälten i östra Tyskland där hela byar förflyttas och där utsläppen från Vattenfall-ägda kolkraftverk är större än hela Sveriges koldioxidutsläpp. Det statsägda Vattenfall har t o m stämt tyska staten för att man sätter höga miljökrav på ett nytt kolkraftverk utanför Hamburg. Det är skamligt. Slarv med säkerheten i kärnkraftsverken har gjort att Vattenfall inte står högt i kurs hos den tyska allmänheten. Vattenfall har släpat efter när det gäller investeringar i förnybar energi.

Samtliga regeringar har de senaste 15 åren totalt misslyckats med att få Vattenfall att leverera samhällsnytta, för enbart att producera vinst till varje pris är sällan ett allmänt accepterat mål för offentligt ägande. Om företaget gjordes om till ett allmänintressebolag skulle prioriteringarna kunna förändras och Vattenfall istället bli pådrivande för ekologisk omställning.

Jag föreslår att före varje utförsäljning av offentligt ägda bolag utreda vilka som istället skulle lämpa sig bättre att drivas som allmänintressebolag.

Det känns betydligt tryggare om viktiga företag styrs av experter, konsumenter, anställda och folkrörelser i samverkan, än om de styrs av direktörer som bara är ute efter kortsiktig vinst eller, i värsta fall, odemokratiska regimer bortom varje form av folkligt inflytande.

Carl Schlyter
EU-parlamentariker, MP

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".