Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Haitis ärofyllda förflutna

Publicerat måndag 18 januari 2010 kl 11.21

Medan massgravarna fylls på Haiti och världens uppmärksamhet några korta ögonblick fästs på denna olyckliga nation, är det bara elände, fattigdom, korruption, kaos som rapporteras. Det är ju på något vis väntat. Det är ju så vi ser på sådana här ömkliga offer, sådana här stackars-nationer som man bara kan tycka synd om. Det är få som minns – om de ens någonsin vetat – att Haiti har ett i högsta grad ärofyllt förflutet. Det var Haiti och dess befolkning som på allvar försökte genomföra franska revolutionen.

Mot 1700-talets slut var Haiti Frankrikes rikaste koloni. Haitis sockerplantager, slavarna från Afrika, försörjde också det revolutionära Frankrike. Både Haitis vita slavägare och emanciperade haitiska mulatter skickade ombud till det revolutionära Paris. Det gjorde inte Haitis afrikanska slavar. Men de organiserade sig.

I augusti 1791 inträffade Haitis första slavuppror. Tolv tusen afrikanska slavar reste sig och hängde sina förtryckare i närmsta palm. Det är vid denna tidpunkt Toussaint Louverture gör sin entré i världshistorien. Han var en läskunnig svart uppsyningsman på en plantage där den franske ägaren visade relativ mildhet.

Toussaint hade både de vitas och slavarnas förtroende och sågs först som ett slags pålitlig Onkel Tom. Men han hade läst sin Julius Caesar och insåg att upprorsmännen måste organisera sig militärt. Och han fick  tillfredsställelsen att besegra två armér, först en som skickades ut av det revolutionära Frankrike innan jakobinerna tagit makten, sedan hundratusen brittiska soldater som landsteg men ömkligen gick under, i drabbningar och i sviterna av gula febern.

Många i Frankrike, särskilt jakobinerna, såg med stor sympati på det revolutionära Haiti, men när Napoleon Bonaparte övertagit makten beslöt han att, som han uttryckte det, “rycka officersepåletterna av negrerna” och skickade nya invasionsstyrkor till Haiti. Krig pågick länge. Haiti överlevde som självständig nation men tvangs betala ett stort skadestånd till de plantageägare och slavdrivare som redan tjänat miljarder på Frankrikes rikaste koloni. Toussaint fängslades och dog inspärrad i Frankrike. 

I Haiti drog man de yttersta konsekvenserna av franska revolutionens högstämda tal om jämlikhet. “I USA och Frankrike”, kan man med den svenske kulturkritikern Stefan Jonsson konstatera, “föddes friheten för den vita människan. I Haiti föddes den för alla.”

Men varför gick det sedan så fel? Vill man lära sig mer om Toussaint Louverture och revolutionen på Haiti, då rekommenderar jag  C L R James  The Black Jacobins (De svarta jakobinerna). ännu inte utgiven på svenska. Toussaint Louvertures västindiske landsman James menar att den haitiske ledaren var alltför lojal mot Frankrike. Han ville att haitierna skulle bli minst lika goda fransmän som fransmännen själva. Han ville visa att svarta män kunde bygga upp en civiliserad stat. Och han ingrep hårt mot sina anhängare, de forna slavarna som började undra om de i evighet skulle fortsätta arbeta för franska plantageägare, vita och mulatter, som Toussaint bjudit att återkomma till Haiti.

C L R James konstaterar melankoliskt att Toussaint Louverture, Haitis revolutionäre ledare, faktiskt var just en svart jakobin, en karibisk Robespierre, radikal men auktoritär, obenägen att lyssna på sitt folk. I stället för att mobilisera Haitis svarta till förnyad kamp ville Toussaint bli accepterad av samtidens vita etablissemang och ses som en pålitlig upprätthållare av den koloniala ekonomin. Efter hans död fick Haiti betydligt mer hårdföra ledare – och utsattes för ännu större tryck utifrån. Mest skandalöst är yttervärldens krav på skadestånd. Först skulle de franska plantageägarna kompenseras för sina egendomar där de vunnit fabulösa rikedomar på oavlönat slavarbete. Sedan skulle de också få kompensation för att slavarna blivit fria. Haiti tvangs skuldskriva sig hos franska banker. Lånet med ockerräntor kom att undergräva Haitis ekonomi i mer än hundra år. Sista avbetalningen gjordes 1947. Det är knappast att undra på att Haiti förblivit fattigt.

Barack Obama talar nu om Haitis och USA:s gemensamma förflutna. Är det bara jag som kommer att tänka på dagens amerikanske president och hans försiktighet gentemot världens mäktige. På Obamas nattygsbord borde, bredvid Eduardo Galeanos Latinamerikas öppna ådror, också C L R James De svarta jakobinerna ligga, som påminnelse om ärofulla paroller och krass verklighet.

Björn Kumm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".