Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Debatten om Albert Camus kvarlevor

Publicerat torsdag 21 januari 2010 kl 12.00

Panthéon ligger i Paris latinkvarter, och var ursprungligen en kyrka som under revolutionen förvandlades till ett Frankrikes Nationalmausoleum för stora och berömda döda.

 Det är en byggnad laddad med symbolik, och att ge någon en sista viloplats här är den sekulära republikens motsvarighet till den katolska kyrkans kanonisering. Vem som helst får därför inte äran att vila i Panthéon, och varje ”pantheonisering” föregås av samma typ av intriger  och kalkyler som i kyrkan. Den president som hedrar någon med en plats i Panthéon har en baktanke, och när den borgerliga Nicolas Sarkozy avslöjade att han tycker att den minst av allt borgerliga författaren Albert Camus´ kvarlevor ska föras till Panthéon så är avsikten uppenbar: Sarkozy har just nu ett behov av att visa sig som hela folkets president, och inte enbart som högerns ledare.

   Det är fortfarande osäkert om Camus verkligen kommer att flyttas från graven i Provence till Paris. Camus dotter har ännu inte bestämt sig, men hans son har sagt blankt nej. 

   Men att Sarkozy vill utnyttja Camus namn är inte så egendomligt. Det intressanta med den debatt som bröt ut sedan Sarkozys förslag blev känt är istället att den visar hur levande Camus faktiskt ännu är 50 år efter sin död. Engagemanget på bloggar och i artiklar är lika intensivt oavsett skribenterna är för eller emot en Panthéonflytt. Albert Camus är fortfarande en av Frankrikes mest lästa författare. ”Främlingen” säljs i 180.000 ex – varje år, meddelar hans förlag Gallimard. Förra året kom den sista delen av Pleïadeutgåvan av Camus verk. Och nu, 50 år efter hans död, ges en rad nya böcker ut, bland annat flera om hans uppväxt i och förhållande till Algeriet.

    I debatten märks en tendens tydligt, både bland dom som är för och dom som är kritiska till en flytt: misstanken att kraften hos Camus skulle försvinna i och med en ”pantheonisering”. Det vore den ultimata mumifieringen av en författare. Olivier Todd, vars biografi hittills har setts som standardverket om Albert Camus, säger i en intervju i Le Monde att man nu försöker göra Camus till en skönande, en tom ikon, men att det bästa sättet att hylla honom vore att behandla honom som den komplexa och motsägelsefulla person han faktiskt var. Camus är ingen uppbygglig författare, utan en som får läsaren att reflektera, säger Olivier Todd. 

   I tidskriften La règle du jeu skriver Yann Moix att Camus barn inte alls behöver frukta en Panthéonflytt av faderns stoft – när alla har glömt Sarkozy så kommer Albert Camus verk att leva i sekler. Camus behöver inget Panthéon, men det är helt rätt att låta honom vila där, säger Yann Moix. Det finns egentligen bara ett aber, fortsätter han, och det är att Panthéon neutraliserar all farlighet. Vassa kanter försvinner, ojämnheter slipas av, kvar finns en mjuk och rätt sympatisk ikon. Albert Camus är inte längre farlig, och det är därför som presidenten nu kan tänka sig en Panthéonplats för honom. Panthéon betyder konsensus. Författare som markis de Sade eller Céline kommer däremot aldrig att få vila i Panthéons krypta, menar Yann Moix i La régle du jeux.  

Ingmarie Froman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".