Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Överflödsviruset

Publicerat måndag 1 februari 2010 kl 09.56

Det är något ruttet i staten Danmark. Inte bara där förresten, också Tyskland, Frankrike, USA ja alla de utvecklade västekonomierna är lite ruttna. Befolkningen är fet, våldsam,politiskt ointresserad. Många av oss är inte särskilt lyckliga, inte så lyckliga som vi borde vara med tanke på det välstånd vi har.

Och vet ni vilkas fel det är? Direktörernas, dom med sina stora bonusar! Igen!

Man kan ju tycka att det är lite öppet mål att anklaga dem för samtliga samhällets problem, men faktum är att det är vetenskapligt bevisat. Med jämförbara data från många olika länder kan forskningen idag uttala sig förhållandevis trovärdigt om sambanden mellan ekonomiskt välstånd och livskvalitet. Man har funnit en paradox: att vi blir rikare gör inte alltid att vi får det bättre.

Socialmedicinarna Wilkinson och Pickett menar att det är såhär: efter en viss nivå av ekonomisk utveckling så bidrar ytterligare utveckling inte längre till befolkningens välmående. Alltså: när ett land har blivit så rikt som ungefär Tjeckien så finns det inga tydliga samband som visar att ytterligare rikedom (säg till ungefär Tysklands nivå) skulle innebära några givna förbättringar för befolkningen. Förväntad livslängd skulle inte öka, det skulle inte bli fler i befolkningen som upplever att de är lyckliga.

Däremot så finns det starka samband mellan inkomst och ohälsa eller andra sociala problem INOM samhällen: Det som spelar roll är hur inkomsterna fördelas. Författarna visar att ALLT – hörde ni det Sveriges politiker? – nästan ALLT är sämre i länder med stor inkomstspridning. Det är vanligare med psykisk sjukdom, mord, kraftig övervikt, drogmissbruk etc etc. Och, menar de, detta drabbar alla i samhället: de rikaste i USA drabbas mer av dessa problem än de rikaste i Sverige.

Hur kan detta komma sig? Jo, man kan se det som att människor drabbas av ett överflödsvirus: överflödssamhället föder värderingar som gör oss mer mottagliga för oro och stress. Att vilja ha ekonomisk framgång, te sig väl i andras ögon och bli berömd – sådana värderingar gör oss mer mottagliga för depression och oro, missbruk och personlighetsstörningar.

För stora skillnader i inkomster har dålig påverkan på hur människor ser på sig själva och varandra, påverkar hur vi bemöter varandra ... Det är inte dålig uppfostran, dataspelande eller moralisk slapphet som ligger bakom ökande ohälsa, våldsbrott och missbruk. Det är ojämlikhetens fula tryne som gjort de sociala relationernas kvalitet sämre. Som i sin tur smittar av sig på människors förmåga att leva värdiga liv.

För Wilkinson och Pickett är så minskad ojämlikhet det enda politiska program som behövs. Det handlar inte om olika metoder på olika politikområden. Inte skatt på dålig mat som recept mot överviktsepidemin samtidigt som förbättrad psykvård ska minska psykisk ohälsa och hårdare straff stävjar brottsligheten. Minska de materiella skillnaderna bara, så följer resten av samhällsproblemen med!

Den jämlikhetens utopi som lyfts fram är mycket verklig. Empiriskt och retoriskt är det de nordiska länderna (tillsammans med Japan) som får stå som exempel, där de fattiga har det bra och där människor är lyckliga. Det kan ju kännas som en lite avig beskrivning för oss som bor här. Särskilt nu i kristider. Att lyfta fram Sverige som exempel på ett jämlikt samhälle under brinnande bonusdiskussioner är inte helt övertygande. Men Wilkinson och Picketts universum består av verkliga länder – inte möjliga. De utgår från den jämlikhet som uppnås i länder som Sverige och Japan och säger ungefär ”Dessa länder har klarat att vara innovativa och produktiva trots sin relativt låga inkomstojämlikhet. Deras befolkningar har fått mer värde för pengarna, mer välstånd för per-capita BNP eftersom deras samhällen också har kvar en fungerande mellanmänsklighet.”

Oavsett om vi tror på Wilkinsons och Picketts så upplever jag det som uppfriskande med deras positivism som element i den politiska debatten (Om man jämför med analyser av  väljargruppernas olika preferenser). Författarna ropar animerat att ”det är omöjligt för politiken att fortsätta som vanligt nu när dessa bevis lagts fram!”. Äntligen finns alla de argument som kommer att kunna driva på för den GODA politiken.

För vad är det egentligen vi har hållt på med på sistone?  Var det inte för att fler skulle få det bra som vi lät politikens första mål vara ekonomisk tillväxt? Idag är barnfetma så allvarlig och så spridd att för första gången kan många utvecklade länders ökning av förväntad livslängd.

Cecilia von Otter

(Från 18 maj 2009)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".