Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Ett svunnet Europa

Publicerat fredag 12 februari 2010 kl 12.21

När jag läser finlandssvenske Tom Sandqvists bok om den tidiga modernismen i Öst- och Centraleuropa kan jag inte låta bli att tänka på konstbiennalen i Venedig. Biennalens äldsta del är den stora parken Giardini. Här täcker nationella utställningspaviljonger i en brokig skara större delen av området.

Nära ingången, omöjligt att förbigå, finns Västeuropa: Frankrike, Storbritannien, Tyskland, ja, också de nordiska paviljongerna ligger bra till. USA har förstås också en framträdande placering, liksom stormakten Ryssland. Man tittar och tittar.

Den ambitiösa besökaren tar sig längre in i parken, och lider kanske redan av symptom på visuell bulimi, alternativt svullna fötter i den ångande sommarvärmen. Här uppenbarar sig det bortglömda. Inramade av slitna planteringar och trasiga fontäner hittar man Serbiens och Rumäniens paviljonger, liksom för övrigt också Egyptens. Och även om det som ställs ut kan vara nog så intressant som det man redan sett på sin pilgrimsvandring så är det som om man inte riktigt orkar.

Kanske är det ett liknande förhållande som präglar modernismens konsthistorieskrivning, alltid med Paris, och sedan New York som givna brännpunkter. Vi orkar helt enkelt inte riktigt sätta oss in i fler platser än så, och i andra berättelser, som dessutom inte fogar sig i våra förväntningar på tidens gång. Det är skönt med det trygga, det bekanta, logiska.

Tom Sandqvist tar oss med ut i det oväntade. Hans fylliga och engagerande bok om femhundra sidor har den vackert nostalgiska titeln ”Ett svunnet Europa – om modernismens glömda rötter”. Sandqvist tar fasta på tre i varandra invävda temata i centraleuropeisk konst från tiden kring sekelskiftet 1900: nationalismen, strävan efter kulturell syntes samt den judiska gemenskapens betydelse i området.

Sandqvist skriver om konstlivet i Berlin, Vilnius, Zagreb, Belgrad, Budapest, Prag, Polen och Galizien. Han inleder boken med berättelsen om den kroatiske författaren Miroslav Krleza och hans krönika i dramaform över den fiktiva släkten Glembay, dess uppgång och fall. Släkten framlever sitt öde i den imaginära provinsstaden Teresienburg, med sin järnvägsstation, sina ruttna plataner, och en grå rokokoteater som vittnar om kulturella ambitioner. Staden ligger någonstans i Transdanubien. Krlezas egen hemstad Zagreb är förebilden för fiktionens Teresienburg.

Sandqvist använder berättelsen om släkten Glembay för att beskriva det slags platser som med sin placering i marginalen fanns i hela det habsburgska imperiet. Platser som i sin provinsiella komplexitet bildade underlag för en med västeuropeiska ögon mätt motsägelsefull kulturell utveckling, eller snarare förändring. En förändring som förmådde hysa ett lapptäcke av trosriktningar och idéer; nationalistiska, samtidigt kosmopolitiska. En utveckling och förändring som kan vara svår att förstå men som kan låta sig beskrivas.

”Ett svunnet Europa” är berättelser om platser, rörelser och personer, mest konstnärer och diktare. Här dyker självklart den polske författaren och dekadenten Stanislav ”Schybershäfski” upp, Strindbergs antagonist och Edvard Munchs tillskyndare.

Man kan också läsa om en intressant vandringsutställning med futurister och kubister som gjorde skandal år 1913 i den galiziska staden Lemberg, nuvarande Lviv i Ukraina. Utställningen hade ingått i en större internationell futurist- och expessionistutställning i Budapest. Den lokala pressen talade om hallucinationer och degeneration. Men Sandqvist noterar samtidigt att dessa habsburgska provinsstäder ändå, just med sin kulturella mångfald, var en nödvändig förutsättning för de mångljudande konstnärliga uttrycken kring tiden före och efter första världskriget, på hela den europeiska scenen.

Sandqvist summerar: ”Allt blandandes med allt, allt var lika möjligt som omöjligt, allt var lika heligt. Den lineära tiden var satt ur funktion – liksom inom den östjudiska filosofin och religiositeten. Dikotomierna var betydelselösa …”

Kanske är det så att dessa av Sandqvist noggrant skildrade skillnader mellan öst och väst existerar, i alla fall som fundamentala konstruktioner. Sandqvist riktar i sin studie en kalejdoskopisk kikare mot Östeuropa. Det skulle vara intressant att försöka rikta den kikaren åt ett annat håll, västerut, och försöka tänka en kulturhistoria utan dikotomier, utan linjär tid, kanske till och med utan begreppet utveckling.

Måns Holst-Ekström

Tom Sandqvist: Ett svunnet Europa – om modernismens glömda rötter (Symposium, 2009)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".