Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Robert Moses vs Jane Jacobs i NYC

Publicerat torsdag 25 mars 2010 kl 07.00


När New York-området på 1920- och 30-talet blir alltmer kompakt och svårforcerat för varor och människor, skapar sig tjänstemannen Robert Moses en uppgift och en position genom att bygga nya autostrador och broar, så att transporterna lättare ska kunna flöda in till Manhattan – och människorna ut. Moses bygger nya allmänna strandbad som sväljer hundratusentals newyorkbor. Han bygger parker, massor av parker. Han bygger fler vägar, till slut bara vägar. Det tar stopp första gången vid Washington Square i mitten av femtiotalet, en gammaldags park på nedre Manhattan där Moses vill ha fram ännu en motorväg. Där står bland andra Jane Jacobs. Några år senare är det saneringsprojekt som gäller, och planer på total rivning av Greenwich Village, för det har dömts ut som slum. Där bor Jane Jacobs. Ny kamp. Moses och byggherrarna får ge sig. Sista försöket: Lomex, Lower Manhattan Expressway, en ny motorväg rakt genom samma trakter. Där är hon igen, för tredje gången, som i en saga, och den här gången stupar jätten.

Historierna om Robert Moses och Jane Jacobs har hittills alltid berättats separat. Nu berättas de för första gången tillsammans, som en historia, vilket är en utmärkt idé. Men författaren Robert Flint har inte lyckats, trots den dramaturgiska potentialen, boken luktar för mycket antecknade knep från en Creative Writing-kurs. Vad gäller figuren Jane Jacobs fortsätter han i det allmänt upptrampade spåret av ikoniserande biografiskt småtrams om en kakbakande kvartershjältinna, och det är särskilt synd eftersom konflikten Jacobs-Moses lägger upp till något annat och större.

De är två sidor av samma mynt: båda vill ”stadens väl”. Robert Moses är en kraftfull pionjär för modern, upplyst stadsplanering, med all den goda vilja och all den blodtörstiga retorik som hördes också i Sverige: ”stadens framtid kräver att vi använder köttyxa för att hugga väg genom gammal slum”. Jane Jacobs pionjärarbete skapar formerna för och inleder kritiken mot det moderna planeringssystemet, redan på 1950-talet. Och om Moses är mer förutsägbar som pionjär – han tänkte färdigt alla sina tankar redan som briljant Yale-student – så utvecklas Jacobs av sina erfarenheter. Kritiken blir till tidiga experiment på området medborgaraktivism: civiliserat, välorganiserat, ”civiliserad olydnad” borde man kalla det, och som verkligen når resultat, till skillnad från de stenkastande böllar som tar över demonstrationstågen idag. Kritiken och protesten fordrar att Jacobs skärper sin analytiska blick för vad som egentligen är poängen med det som ska försvaras mot attackerna från Moses och hans allierade i planeringsapparaten. Där de ser slum, ser hon finmaskiga och vittgrenade strukturer som är med och skapar det välstånd som gör att Moses kan finansiera sina magnifika broar och vägar. Hon beskriver det som ingen tidigare beskrivit, exakt hur städer är komplexa system för produktivitet, utbyte och tillväxt, där allt har sin betydelse, ner på portgångsnivå. Ur kamperna och kritiken växer hennes ekonomiska teori och den första boken, The Death and Life of Great American Cities, som kommer 1961.

Men – Jane Jacobs var egentligen inte glad, tvärtom riktigt sur. Återkommande protestorganiseringar hade stulit år av arbetstid från henne, så hon fick inte färdig nästa bok, The Economy of Cities, förrän 1969. Då hade hon för säkerhets skull lämnat New York bakom sig, och slagit sig ner i Toronto i Kanada. Där kan Jacobs fortsätta sitt arbete i relativ lugn och ro, hon är över femtio, och har ännu det mesta framför sig, en lång forskargärning med en rad böcker som tar utgångspunkt i observationer av den ekonomiska verkligheten, i städers och regioners väv av produktion och utbyte, inte i abstrakta antaganden om hypotetiskt perfekta marknader i ett ekonomiskt-matematiskt ingenstans, sånt som de flesta skolade ekonomer annars föredrar att pyssla med. Men nobelpristagare som Robert Lucas och Paul Krugman har hänvisat till Jacobs, när de försökt närma sig verkligheten – hon som för övrigt aldrig gick ut skolan ens en gång.

En fråga man kanske bör ställa sig är var vi har Robert Moses idag? Det vill säga, den förening av politiska och ekonomiska intressen som utropar sig till framtiden och till den ekonomiska livskraftens räddare, men i själva verket är dess dödgrävare? Det aktuella frontavsnittet är knappast längre stora byggnadsprojekt, det gemensamma utrymmet och samhällsväven hotas nog mer på andra håll. Något för potentiella medborgaraktivister och kloka ekonomer att fundera lite mer på?

Jesper Meijling

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".