Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Arthur Koestler i ny omfattande biografi

Uppdaterat tisdag 8 juni 2010 kl 07.30
Publicerat onsdag 9 juni 2010 kl 06.00
Michael Scammell: The Literary and Political Odyssey of a Twentieth-Century Skeptic

Han var en gång en av Europas mest inflytelserika författare. Läst och omdebatterad för att han tog avstånd från Sovjetunionen när så många andra intellektuella var kommunister.

Jag pratar om Arthur Koestler. Mannen som skrev böcker som Natt klockan tolv på dagen och Yogin och kommissarien. Under 30- och 40- talen turnerade han runt i Europa och föreläste om totalitära ideologier. På femtiotalet gjorde han en kovändning. Började intressera sig för populärvetenskap och parapsykologi. Det blev pinsamt. Idag är Arthur Koestler helt bortglömd.

Ja, åtminstone nästan.

För tio år sedan kom biografin The Homeless Mind av den brittiske professorn David Cesarani. Där kunde man läsa om hur otäck och sexualfixerad Koestler var, och det om något borde ju ha varit spiken i kistan för författarskapet. Men tvärtom. Cesaranis plumpa porträtt verkar ha väckt en slumrande skara beundrare till liv. En av dem är amerikanen David Scammell som nu har kommit ut med monumental biograf över Arthur Koestler. Titeln lyder: The Literary and Political Odyssey of a Twentieth-century Skeptic. Och det här är verkligen något att uppmärksamma. Det är en enastående biografi – välskriven, välresearchad och underhållande.

Så var Arthur Koestler också en enastående människa. Han föddes 1905 i Budapest. Föräldrarna var ungerska judar och tillhörde den välbeställda medelklassen. Hemma talade man fyra språk - men inte jiddish eller hebreiska. Familjen var mån om att framställa sig själv som assimilerad - men 1919 tvingades man ändå fly revolutionen och antisemitismen till Wien - och det var där i Wien studenten Arthur kom i kontakt med jiddishkulturen och blev så fascinerad att han blev sionist. Detta var början på vad Koestler själv kallade för sin sökan efter det absoluta. Efter utopier och personlig frälsning. Detta var också början på hans långa liv som kringflackande vagabond, omstridd intellektuell, beryktad  kvinnojägare och fruktad spritmissbrukare.

En rapsodisk lista över knytpunkterna i Koestlers liv kan se ut så här: 1927: brinnande sionist och anti-fascist. Resa till Palestina. 1931: medlem i kommunistpartiet och resa till Sovjet. 1937: Spanska inbördeskriget. Politisk journalistik och 14 månaders fängelse under Franco. 1938: Utträde ur kommunistpartiet, livskris. 1939-43: fängelse, brittiska armén, manodepressivitet. 1948: Resa till den nya staten Israel, besvikelse, livskris.

Efter kriget funderar Koestler på att flytta till Amerika och arbetar ständigt på nya bokprojekt. Det är nu han sadlar om och börjar intressera sig för de inre världarna. Resorna, de går hädanefter till Indien och Japan.

Att läsa om Arthur Koestlers liv är en stor upplevelse. Han var överallt och träffade alla. Han bodde granne med Walter Benjamin, umgicks med George Orwell, var i Spanien med Hemingway och Dospassos, festade med Sartre och Camus och reste till Harlem med Marlene Dietrich.

Var han än var och vem han än träffade så stod den politiska debatten högst upp på dagordningen, och man förstår att det måste ha varit en intellektuell utmaning att skriva hans biografi. Koestlers liv gestaltar hela Europas historia. Dessutom kunde han – som så många påpekat – vara djupt osympatisk och irriterande provokativ. Michael Scammell har inga problem med det. Hans intellektuella bredd är imponerande – och, det bästa av allt, han gillar verkligen Koestler - trots sexualnevroserna, aggressiviteten och den flummiga filosofin. Istället för att gräva ner sig Koestlers patologiska psykologi – som ändå är närvarande hela tiden – vinnlägger han sig om att skildra det komplicerade politiska klimat som rådde i Europa. De närmare trettio böcker Koestler publicerade läser han med världshändelserna som bakgrund.

Och möjligen är det här jag också kommer att sakna något. Alla som intresserat sig för Koestler på sistone har ställt samma fråga: går han fortfarande att läsa? Michael Scammell tar inte riktigt tag i den frågan. Han håller sig objektiv. Redogör för innehållet och tillkomsten av Koestlers författarskap.

Jag beslutar mig för själv ta reda på hur det ligger till och köper en bunt Koestlerböcker på antikvariet. Det är billigt. Efterfrågan är noll. Eftersom Koestlers liv är så fascinerande så börjar jag med självbiografierna. Pil i det blå och Den osynliga skriften. De är helt fantastiska. Jag fortsätter med rapportböckerna från spanska inbördeskriget – Spanskt testamente och Dialog med döden. Också de håller måttet. Uppenbarligen har Koestler mycket att ge en samtida läsare - men kanske är det journalistiken snarare än romanerna, och självbiografierna snarare än de politiska essäerna som kommer överleva tidens tand. Men jag är inte säker.

Det är svårt för oss i dag att förstå hur unik Arthur Koestler var. Han såg vad få andra såg: den ohyggliga likheten mellan svastikan, och hammaren och skäraren. Kanske kommer hans författarskap leva kvar som ett stridsrop, som en omutlig maning att värja sig mot totalitära ideologier av alla skepnader.

Gabriella Håkansson

Håkanssons Koestler-boktips:






Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".