Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Vad är så fruktansvärt med att vara muslim?

Publicerat tisdag 8 juni 2010 kl 10.07
John L Esposito: The Future of Islam

– I am not a Muslim.
”Jag är inte muslim.”  Detta upprepade Barack Obama gång på gång under presidentvalskampanjen 2008.
I am not a Muslim. 
Varför sa han aldrig:
Men om jag hade varit det då, vad är det för fel med det?

Det är en berättigad fråga, diskuterad av den världsledande islamexperten John L Esposito i boken The Future of Islam. Vad är det som är så fruktansvärt med att vara muslim?

Esposito är luttrad. Han har ägnat sitt liv åt att förklara islam för västvärlden, att nyansera och moderera. Så även i denna bok. Han förklarar och förklarar, vad muslimer tror på, gör och tycker är viktigt. Han gör otaliga referenser till opinionsundersökningar bland muslimer som visar att de är för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, samtidigt som han hänvisar till liknande undersökningar bland västerlänningar som avslöjar en attityd av avighet, okunnighet och ointresse gentemot islam.

Varför har det blivit så? Esposito håller upp spegeln mot oss själva. Han förklarar den muslimska vreden mot väst i termer av västvärldens dubbelmoral. Muslimer hatar inte väst för att de är avundsjuka på vår frihet eller livsstil, eller för att de själva är odemokratiska, utan det handlar om andra saker som USAs mellanösternpolitik, det villkorslösa stödet till Israel, vapen- och oljehandel, det militära inträdet i Irak, Afghanistan … En politik som exempelvis demonstrerats med all tydlighet efter den senaste tidens våldsamma händelser kring Ship to Gaza. Han säger: ”Vi har inte ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt terrorismens primära orsaker, de politiska och ekonomiska villkoren som göder alienation, maktlöshet och förnedring.” Jag tror att Esposito har rätt.

Det här är en amerikansk bok, där utgångspunkten är det amerikanska samhället. Esposito gör en viktig distinktion mellan situationen för muslimer i USA och i Europa. Han målar upp en mer laddad situation för Europas muslimer: de är procentuellt fler i förhållande till den inhemska befolkningen än i USA, de är lågutbildade och dåligt integrerade, de är diskriminerade och marginaliserade av ett förorättat, islamofobiskt Europa. Esposito är mer hoppfull inför islam i Amerika, och särskilt under Obamas ledarskap. Amerikanska muslimer är lyckade i USA och ses inte som en specifikt problematisk grupp där.

Jag upplever dock en irritation under läsningens gång. Esposito är pedagogisk och visar genomgående på hur reformvänliga och moderna muslimer är. Men jag känner att han faktiskt undviker de mest brännbara ämnena och att han bara lyfter fram de moderata rösterna. Han är distanserad och talar aldrig med en upprörd moralisk stämma. Han diskuterar exempelvis ganska svepande genusfrågor inom islam – på cirka femton sidor av bokens tvåhundra. Här diskuteras frågor om kvinnligt politiskt och religiöst ledarskap i termer av om en kvinna kan leda bönen framför männen, mannens rätt till polygami och rätten att få slå sin hustru, utan att jag tycker han går till botten med frågorna. Han undviker att exempelvis diskutera den islamiska principen kring kvinnans förväntade lydnad och totala lojalitet mot sin make. Vad betyder den principen för kvinnor här och nu? Kan den tolkas om? Han gör inte det som vi akademiker ska göra: han problematiserar inte tillräckligt, utan han låter rollen som den pedagogiska medlaren ta över. Det finns en anledning till att dessa frågor är i konflikt med västvärldens ideala syn på jämställdhet mellan könen och sexuell liberalism. Att blotta muslimska uppfattningar i dessa frågor kan bidra till att öka misstänksamheten mot islam. Det vill inte Esposito bidra till.

Styrkan i boken är att Esposito visar hur många alldeles vanliga muslimer tänker om sin religion.  Han beskriver också de nya världsstjärnorna i islam, de inflytelserika teve-predikanterna, och deras budskap. Helt plötsligt får vi inblick i en helt annan mediavärld, en värld som finns ”här”, inte ”där”, tack vare de nya globaliserade TV-kanalerna och Internet. Vad vet vi exempelvis om den tvålfagre, slätrakade, välklädde predikanten Amr Khaleds budskap? Han uppmanar framförallt unga muslimer att bryta den kedja av passivitet, hopplöshet, meningslöshet, bristande ambitioner och bildning, som håller tillbaka dem. Hans predikan inger hopp, men är också ett budskap om att man är sin egen lyckas smed. Amr Khaled uppmanar muslimer att själva ta ansvar över sin situation: ”Ryck upp dig, för ingen annan kommer att göra det åt dig.” Ganska amerikanskt skulle jag säga, och ganska olikt den offerroll som muslimer tilldelas i den svenska debatten.

Boken spekulerar inte i islams framtid, som titeln gör gällande. I stället är det här-och-nu-islam som avhandlas. Lär vi oss då något nytt i Espositios bok? Kanske inte de som redan är insatta, men det känns skönt att veta att boken finns som en kur att ordinera dem som inte förstår vad muslimer och islam egentligen handlar om. Frågan är dock som alltid, om just de som behöver en sådan kur, är villiga att ta den.

Pernilla Ouis

Bok: John L Esposito: The Future of Islam (Oxford University Press, 2010)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".