Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Gao Xinjiang och Andreï Makine

Publicerat torsdag 10 juni 2010 kl 14.48
1 av 2
2 av 2

Under en nyårshelg satt jag och bläddrade i den franska tidningen Libérations litterära bilaga. På samma uppslag hittade jag intervjuer med två författare, en rysk och en kinesisk, och tänkte att de här båda männen måste jag bara träffa.

En ung ryss som tröttnar på sitt hemland och emigrerar till Frankrike, lever som uteliggare på Père Lachaisekyrkogården och sedan vinner Goncourtpriset! Och en kines som var rödgardist under kulturrevolutionen men kom att förvisas till en liten avlägsen bondby där han skriver en roman på små lappar, som han lägger i en kruka och gräver ner varje kväll för att inte upptäckas!

Jag beställde hem de båda böckerna från Frankrike, med Andreï Makine fick jag kontakt genom hans franska förlag, med Gao Xinjiang genom hans svenska översättare, Göran Malmqvist. Jag uppmanades att skriva till Gao och fick snart ett vänligt svar med posten. Gao Xinjiangs bok som just kommit ut på franska var mycket tjock och det var med en viss lättnad jag upptäckte att den redan fanns översatt till svenska, av Göran Malmqvist, och att jag kunde låna hem den från Södra Sandbys bibliotek.

Under några februaridagar i Paris 1996 träffade jag så de båda. Andreï Makine intervjuade jag på hans förlag, Mercure de France, alldeles nära Luxembourgträdgården. På en utomordentligt artikulerad franska berättade han om sin äventyrliga mormor Charlotte, som under varma sommarkvällar i Sibirien, hade berättat sina fantastiska historier om tryfferade vaktlar, ortolansparvar och ett grandiost förflutet i Paris. Makine själv var något stressad av all uppmärksamhet kring hans person och alla de litterära utmärkelserna, redan mentalt på väg till en bokmässa i Djibouti och därefter vidare till Tokyo.

Gao Xingjian. Foto: Lena Brundenius/SR Hos Gao Xinjiang stannade jag i nästan tre timmar. Han bodde på 18:e våningen i betongförorten Bagnolet i Paris östra utkanter. En stor och nästan öde lägenhet där väggarna var fyllda av hans stora svarta tuschmålningar. Han såg betydligt yngre ut än sina 55 år och, liksom Andreï Makine, berättade han förtjust om sin stora kärlek till Paris och till det franska språket. Vi drack te, Gao demonstrerade sin väldiga kinesiska skrivmaskin, talade om sina långa resor i Kina och, gärna, också om sitt målande som han varvade med att skriva.

Av Andreï Makine har det kommit ut ytterligare några böcker på svenska och ingen har väl riktigt nått upp till Det franska testamentet, den bok som han fick Goncourtpriset för.

Den 12 oktober år 2000 satt jag vid datorn med den mycket långsamma internetuppkopplingen på Svenska forskningsinstitutet i Istanbul, där jag befann mig under en stipendiemånad. Då fick jag veta att Gao Xinjiang fått Nobelpriset i litteratur och mina OBS-kolleger Björn Kumm och Sanna Martin kunde återutsända min intervju från 1996, det var roligt.

Lena Brundenius

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".