Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Livslögnerna som håller ihop världen

Publicerat tisdag 28 september 2010 kl 14.56

Det goda och onda, rätt och fel är alltid, föga överraskande, tema hos den forne författningsdomaren Schlink.

Men denna gång handlar ingen av novellerna om någon tysk skuldbearbetning. De handlar om vilka val vi gör i vårt samliv med andra. Det är högst privata historier, oftast berättade av människor som summerar sitt liv.

I inledningsnovellen Nachsaison, Eftersäsong, träffar en man i övre medelåldern sin stora kärlek på en övergiven semesterort i slutet av sommaren. På väldigt kort tid börjar de dela allt – de passar som hand i handske. Men väl hemma inser han, den fattigare musikern, att han aldrig kan lämna sitt liv, sin gata och sina rutiner för att bo i New Yorks finare kvarter. Ibland får man allt man önskat sig, och inser att det ändå är omöjligt att ta emot.

Mest intressant är kanske hur Schlink gestaltar sina män och kvinnor – inte sällan är det mannen som är den mest känslosamme och svage, medan kvinnorna beskrivs som handlingskraftiga och självmedvetna.

Är det våra livslögner vi måste upptäcka, för att överhuvudtaget kunna ingå i en gemenskap – eller är det de som håller ihop den gemenskap vi varsamt byggt upp.

Boken avslutas med Die Reise nach Süden, resan till syd, där en kvinna inser att hon slutat älska sina barn. Den dagen var inte annorlunda än andra dagar. Hennes liv blev inte som hon drömt. Kanske för att hon levt efter devisen ”Kärlek har inget att göra med känslor, utan med vilja”. Hon och ett barnbarn gör en resa till södra Tyskland, till staden där hon en gång studerade. Hon berättar om sin stora kärlek och barnbarnet lyckas faktiskt hitta den gamle mannen och få till ett möte. Hela livet har kvinnan känt sig lämnad av kärleken, övergiven, men måste nu se sanningen så som den var – det var hon som lämnade honom av rädsla för ett liv i ekonomisk ovisshet.

Det är i dessa berättelser, när relationerna och kärleken mellan vuxna barn och föräldrar beskrivs, som Schlink berör mig mest. Det är ingen stor dramatik eller stora uppbrott – mest suckar och konstaterande över livets otillräcklighet. Schlink förmedlar en bitterljuv smärta av igenkänning. I långa relationer finns sällan de filmiska tvära kasten, utan möjligtvis ett trött konstaterande över tingens väsen. Som i novellen Johann Sebastian Bach auf Rügen, där sonen gör ett försök att närma sig sin far och bjuder med honom på en Bach-festival på Rügen. Sonen vill tala, men fadern har inget behov av att varken närma eller förklara sig.

Alla historier har ett öppet slut, inte helt utan framtidshopp, men med en sorglig underton.  Kärlek och lycka behöver inte hänga ihop – framför allt inte så länge livslögnerna får bre ut sig. Är det våra livslögner vi måste upptäcka, för att överhuvudtaget kunna ingå i en gemenskap – eller är det de som håller ihop den gemenskap vi varsamt byggt upp? Det är en sorglig insikt, att det ofta är vi själva som står i vägen för vår lycka.

Margareta Flygt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".