Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Mario Vargas Llosa om Flora Tristán och Paul Gauguin: paradiset finns om hörnet

Publicerat torsdag 7 oktober 2010 kl 13.26

När boken börjar, är den kända agitatorn och tidiga anarkisten Flora Tristan på väg att skeppa in sig på flodbåt nedför Seine. Hon ska propagera för revolutionen. Hon möter Frankrikes arbetarklass, från de mest kuvade till de militant upproriska. Hon har kontroverser med mötesarrangörerna i de städer hon ska besöka, fourieristerna, en betydligt mindre världsomstörtande rörelse, vars medlemmar i likhet med sin avdöde ledare Charles Fourier tror att godhjärtade kapitalister ska ge dem sitt stöd, att det ska finnas kapitalister beredda att avskaffa både sig själva och det kapitalistiska systemet och hjälpa arbetarklassen att befria sig och bygga ett framtida idealsamhälle.

Varvat med Flora Tristans agitationsturné och tillbakablickarna in i hennes tidigare liv låter oss Mario Vargas Llosa också följa den vildsinte konstnären Paul Gauguin under dennes sista årtionde. Då befinner sig Gauguin i ett förfärligt tillstånd, härjad av syfilis och kroppsskador från ett svårt handgemäng i Frankrike, men han lever och är intensivt verksam i Polynesien, på det av Frankrike koloniserade Tahiti, där han målar några av sina främsta verk, samtidigt som han våldsamt fördömer den borgerliga västerländska civilisation han en gång tillhörde.

Det är två rebeller och deras levnadsöden som Mario Vargas Llosa i denna bok kontrapunktiskt berättar om. En spännande roman har det blivit. Den utspelar sig inte bara i Frankrike och dess stillahavskolonier utan också i Vargas Llosas hemland Peru, dit Flora Tristan, förföljd av sin suput och pedofil till make, flyr för att utkräva sitt rätmätiga farsarv - fadern var peruansk officer i spanska armén - av sin farbroder, en av Perus rikaste män.

Det är en tid då sydamerikanska frihetshjältar och rikemän till förblandning och förvirring bekämpar varann och då den peruanska överklassen visar upp sin allra mest kallsinniga och förfärliga sida gentemot en urbefolkning som behandlas som slavarbetskraft. Om detta skriver Flora Tristan en bok, när hon återkommer, lurad på sitt arv, till Europa och hon blir en av sin tids mest kända radikala agitatorer. Vad gäller Paul Gauguin, efterlyser han på Tahiti och senare Marquesas-öarna de primitiva folkens ursprungsriter och är beredd att delta i deras livgivande kannibalism. Fascinerad upptäcker han att polynesierna inte efterlever den västerländska civilisationens strikta könsindelning.

Sexualiteten har alltid betytt mycket för Gauguin. Uppskattande sa hans vän och kollega Vincent van Gogh:

- Du målar med kuken!

Också Flora Tristan överskrider konventionerna. Hennes livs stora kärlek är en polsk emigrant, Olympia Maleszewska, som får henne att inse att sexualitet kan betyda något helt annat än män som våldtar och att kvinnor kan älska varann.

Björn Kumm

Denna recension sändes första gången 15 augusti 2003

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".